Galerie Oijens
november 2003

 Christer Lundqvist
 

En termos, en avbarrad julgran, ett flöte... Mängder av föremål med symboler och inbyggda historier fyller Christer Lundqvists utställning Utflykt, som innehåller både objekt och målningar.
– Det är tingen som gjort att jag höll på med den här resan, säger han och syftar på allt som hänt i hans liv.

En två meter lång akrylmålning av Södersjukhuset som en koloss på berget visar platsen där resan inleddes. I den drömska bilden står höga stegar resta upp för flykten ut i livet, upp för berget eller ner till sjön. Det här är också en slutstation.
– Jag är född här uppe och farsan dog här. Jag såg den alltid från Skinnarviksbron när jag växte upp, den låg som en katedral. En hoppets katedral som kan bli trist. Det blev så laddat.
Fiskeflötet återkommer på flera ställen, både som mosaikklätt jätteobjekt omgivet av vattenringar mitt på golvet och som väggrelief.
– Nappet är den optimala upplevelsen av spänning och skönhet. Flötet som ligger ovan ytan, åker ner och upp igen. Det lever, lever inte. Jag kan bli överdrivet litterär när jag tänker på sådana saker.
– Rörelsen är för mig inte banal, det är en upplevelse.



Föremålen bildar ett livsflöde.
– De har inneboende historier jag möter på den här resan som har en magisk innebörd. Jag är som ett barn och upplever de inbyggda historierna, säger Christer Lundqvist.
Han jobbar snabbt.
– Det öppnar sig många möjligheter som jag inte kunnat tänka på när jag är inne i flödet.
De lätt absurda formerna på väggen har han skapat av grå fiberduk som han stoppat upp med tidningspapper och tecknat på. Här finns en ishockeymålvakt och en kaffekopp.
Ibland kan man läsa tidningspappret rakt igenom. I reliefen av en kostym med skjorta och slips kan man t ex läsa ordet skjorta i en annons, men det säger han är en tillfällighet.
– Jag syr och limmar och får volymer som jag tecknar på. Jag får peta och plocka och det blir en viss meditation. Jag förvandlar teckningen nästan till en verklighet men det är ändå en bild i två dimensioner.
I akryl på plåt har han målat en bild av den kaffetermos som han hittade från barndomen, det var den hans mamma fyllde med kaffe för utfärder i det gröna.
– Den innehöll så mycket av minnen från utflykter. Vi hade riktiga kaffekoppar med oss.
Tre meter upp sträcker sig den uttjänta julgranen som han målat i sektioner i akryl på pannå.
– Det är en återkommande utflykt när vi skördar, att vi snor en julgran. Det blir en kriminell handling. Den här slängde jag först ut på gatan efter jul men tog tillbaka den och målade av den, säger Christer Lundqvist.
– Den är avbarrad som ett skelett. Den kan bli en historia, också.
Christer Lundqvist är född på Söder i Stockholm och gick Valand 1978–83.

JAN BERGMAN

 
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst