Galleri art on 2005
 
Emilia Linderholm
 
"Som ljuv musik"
 


Att både sjunga och måla befruktar varandra. Det tycker Emilia Linderholm, som gått operastudion på Göteborgsoperan i två år och flera målarskolor i Stockholm.
– Folk frågar om det är splittrande. Men jag blir mer stressad i perioder när jag bara ska måla. Blandningen fungerar väldigt bra för mig, förklarar hon.
– Jag får mer i stället för att bli halv.




Hon har sin ateljé i sina föräldrars hus i Vaxholm och gör ingen hemlighet av att mamma är en känd konstnär. Och pappa musiker.
– Det betyder jättemycket. Jag är uppvuxen i en konstnärlig miljö där allt är möjligt. Även om det inte finns pengar kan man ordna förutsättningar för att leva och jobba.
Vissa krav följer med efternamnet men vid 30 har hon lärt sig att hantera dem.
– När jag var yngre blev jag helt hysterisk och ville byta efternamn när någon sa att den här färgen och blomman påminner om mamma. Nu har jag blivit vän med det.
Emilia målar något slags självporträtt av kvinnor som finns inom henne.
– Det är olika delar i mig som jag längtar efter. Det handlar om längtan och viljan att bryta något. Det finns mycket mörker men går mot ljus, säger hon.
Motiven färgas av dans, musik och sceniska uttryck.
– Jag har opera i mig och brinner för scenen.
Hon blandar krita och olja. Ibland använder hon akryl eller vattenbaserad olja och sen olja på slutet.
– Jag tycker om att jobba i många lager. Ställer undan målningen, som man gör med fina viner. Sen går jag vidare, bilden kommer till mig.
Flera målningar är självporträtt som hon gör från spegel.
– När jag känner att jag inte kan hitta färgen sätter jag mig och målar självporträtt. Då hittar jag in i mig själv igen.
Motivmässigt är hon mycket inspirerad av bildvärlden i program från dans och opera.
– Jag kan få inspiration av en kropps hållning. Det är också fascinerande att skapa något slags mystik i bilden.
I gryning och skymning uppstår magiska övergångar.
– Det är en väldig naturkoppling för mig fast man inte ser det i bilden.
Det är ett sinnligt måleri med gestalter som utstrålar en skörhet. Men som samtidigt är starka och självmedvetna.
– Jag leker sceniskt med det, att vara stark och känslig. Det är då man blir berörd.

JAN BERGMAN