GALLERIROND hösten 2005
 
Glenn Larsson
 



Kustlandskapet med ensliga gårdar i norra Halland har fått en känslig uttolkare i Glenn Larsson, som målar i akvarell.

Han har växt upp och levt i stort sett hela livet här, närmare bestämt i Kungsbacka. Men landet har färgat honom mer än stan.
– Jag kom ofta på besök till mormor och morfar när jag var liten. De hade en gård i Idala, Fjärås, och jag lekte i ladugården.
Bygden runt det inre av närbelägna Kungsbackafjorden är källan till många av Glenns målningar.
– Jag har kommit nära det landskapet. Det har samband med gårdarna och att det är nära havet och kusten.
– Ytorna på åkermarken blir intressanta. Det blir något slags tomhet. Ett avskalat landskap, mer stiliserat.
Glenn bor i utkanten av stan, längst ut i ett kedjehus i Fors nära golfbanan.
– Där landet möter stadsbebyggelse.



Han kan snabbt promenera ut och måla i landskapet med de ensliga gårdarna och slätten i mötet mellan havet, odlingslandskapet och skogen som kommer högre upp.
– De ytorna har jag jobbat med de senaste tio åren.
Ofta ser det ut att ligga snö på fälten i hans motiv.
– Det är mycket man fuskar, jag gillar inte det gröna så mycket. Skippar jag grönsakerna blir det bättre.
Han målar ofta ute för att hålla igång seendet men på vintern och annars när det är kallt blir det mest inomhusarbete efter skisser, foton och minnesbilder.
– Det är mer så att jag ser saker och kommer ihåg. Det finns inne i mig.
När han målar ute i kallt väder kan han lägga upp de första ytorna för att hitta ett anslag att arbeta vidare med. Men vattnet avdunstar inte tillräckligt snabbt för att han ska bli helt klar med bilden.
Pappret måste torka mellan övermålningarna.
När han började måla landskapet hade husen en funktionell roll i bilden.
– Tar jag bort dem blir bilden intetsägande. Jag träffar roligt folk när jag målar, det har blivit en relation till dem som bor i kåkarna. Mycket handlar om att det ska bli en bra bild som både berättar om människorna och landskapet.
Han lägger in saker som inte finns.
– Många tycker att det ser fotografiskt och exakt ut. Men de som sett det på riktigt ser att jag ljuger ihop lite för att få en bra bild.
Han har målat i över 20 år och ser många fördelar med akvarell.
– Plasticiteten, det svävande och ogripbara som passar för att skildra i akvarellteknik. Luftkänslan när man gör övermålningar. Det är lättare än olja, mer fart i akvarell. Olja är mer fysisk. Här får jag skjuts på färgerna.



Han använder mycket vatten i himlar, sen är det mer tryck i koloriten i husen.
– Jag målade i olja i början, de sex sju första åren, det har jag med mig lite.
En annan källa i hans måleri är Lofoten där han tillbringar några veckor i slutet av sommaren sedan sex år.
– Jag är kompis med en som varit på kurs där. Jag åkte med året efter. Hon visste att jag jobbade med byggnader, det finns många som står och hänger längs bergsväggarna, säger Glenn.
Han blev själv kursledare på Lofoten med Ria Roes, Nyköping.
– Det som fångar mig är de gamla husen, det spännande landskapet med berg och saker som är utslängda mellan. Det är nött, inte så flashigt.
Husen kan vara sneda och se ut att formas efter landskapet (”de är inga statister, de har ett eget liv och ska få bestämma själva”) men han har inga människor med i motiven.
– Det har inte blivit så många gummor och gubbar. Jag är inte så intresserad av det just nu.



Många ser ett släktskap med göteborgskoloristerna. Och de har inte fel.
– I början var jag mycket inspirerad av Schiöler, Sandberg och Göransson. Det var så jag fick intresset för måleriet för 25 år sedan.
Glenn Larsson har inte gått någon konstskola utan har lärt sig av Lennart Åberg, Kungsbacka, som är medlem i Fjäregruppen och leder kurser.
– Han är en bra pedagog.
Glenn använder ofta greppet att använda mindre bilder i en överbliven del av akvarellpappret, ”för att få ett bra avslut på bilden”. Ibland råkar det bli en yta över men ofta maskar han medvetet av med tejp när han målar.
– Jag jobbar snabbt. Det blir mycket spill och bitar över. Det är roliga att pussla ihop mindre bilder i större sammanhang. Jag kan hålla på länge och rota i högarna och flytta bitarna. Det är en rolig arbetsprocess. Nästan roligare än att måla bilderna!
Glenn använder vatten som arbetsmaterial men använder inte så gärna vatten som motiv, närheten till havet till trots.
– I havet ser man reflektionerna av himlen och byggnader. Landskapet är mer levande. Det är roligare när huset står på något slags mark, egentligen. På mark är man friare och behöver inta var så noga, kan slänga på saker.

JAN BERGMAN