GALLERIROND våren 2005

Galleri 1
15/1–6/2 2005

Hans Lannér



Hus i landskap med björkar som är upplösta av ljus är motiv förknippade med Hans Lannér.
– Motiven är väldigt svenska. Jag krämar på med ljus på det hela.






Han målar motiven som scener på en teater.
– Det är precis så man kan ljussätta och vräka på med ljus. Det är ingen riktig realism.
Hus har han alltid målat.



– Alla barn har målat hus med en väg eller en flaggstång. På något vis har jag bara fortsatt. Hus är något viktigt. Förutom bostad är det en arketypisk symbol. Jag har aldrig funderat på vad de betyder men motiven är självklara.
Hans måleri har fått en ny inriktning på interiörer sedan han vistats sex veckor i Madrid och tecknat barer.
– Det är ett trevligt ställe att sitta på en bar och teckna. Jag tar bort figurerna när jag målar. Rummet och ljuset blir det viktiga. Skulle jag måla en figur skulle rummet vara i skymundan.



Nu är det rummet och huset som är personen.
– Människor har bott där, tillbringat sina liv och satt prägel på det.
I en tidigare utställning satte han till och med personnamn på sina husmålningar. Han skär ut motivet som en teaterscen.
– Jag har alltid haft målningar som en scen. Husen i målningarna har landskap runt sig men inte som jag sett, de är mer konstruerade än huset.
För ett år sedan började han bygga pappmodeller som han fyllde med saker och målade. De bilderna har han aldrig visat men han tror idén om det fiktiva, påhittade rummet, kommer därifrån.
– Jag fyller det med något som i scener. Det är rekvisita i scener som är ditlockad från olika håll.
Han ser sällan teater men är fascinerad av teaterlokaler som han ser som scener i sig.
– När jag var på Södra Teatern senast satt jag mest och tittade på scenen och belysningen.
Han känner att en målning är färdig när den blir tyst och stilla precis som före en föreställning på en teater.



Ibland myllrar det av grejor på golv och väggar i hans lustiga rum. En av tre avlånga målningar på pannå visar en stor lokal med fågelholkar på väggarna och en stor öppning längst bort mot ett stort industrilandskap.
Han fick stipendium för att arbeta i en ateljé i Hälsingland men tyckte det blev för mycket av det goda med alla trähus och tog i stället fram sina teckningar från Madrid och gick vidare på dem som målningar.
Hans Lannér arbetar främst i vinyl och akryl på duk men sätter sällan titlar.
– Det är svårt att lägga till något. Jag signerar inte, bara på baksidan. Målningen är klar när jag slutar måla.
Han visar också sina etsningar rakt av från skissblocket.


JAN BERGMAN