HELENE LUTHER

Helene Luther



Oljemålningar som påminner om textil målar Helene Luther.
– Jag har sytt i tonåren och det kan väl hända att jag fått med mig erfarenheter men jag tänker inte på det när jag jobbar. Jag märker inte bara att det påminner om en textil, det är mer materialkänsla, från glas och andra material, säger hon.
Bilderna är en lek med färger och geometriska former som repeteras men det är inte hennes ambition att det ska bli ett mönster.
– Jag har som utgångspunkt att det är färg och form jag jobbar med. Det är icke-föreställande bilder men om man kan associera till något är det inte fel.
En av hennes lärare på Valand satte fingret på kärnan: Hon ringar in färgen. Det är ett sätt att få färgen att komma fram som ett slags form.

Helene Luther

– Det är färgen jag är intresserad av att jobba med och hur den förhåller sig. Man kan se djup i bilderna.
En stor målning kallar hon Vattenreflexer. Först när bilden är klar associerar hon till vad den ska få för titel.
– Jag vill jobba länge på bilderna. Jag ser möjligheter hur långt man kan driva det där med lager på lager. Det tar ganska lång tid att göra en sån bild.
Hon arbetar med flera målningar parallellt, gör ett drag och låter det torka en vecka innan hon går på igen. Det kan gå flera månader innan bilden är klar. Målningarna får ligga på golvet och torka så det inte rinner i hennes ateljé i Klippan.

Helene Luther

Det är ofta luftiga bilder med glada varma färger.
– Jo, valet av färger hänger ihop med hur jag mår, dagsformen.
Hon har målat på det här viset sedan 1997 och tycker ämnet är outtömligt.
– Tidigare avbildade jag verkligheten. Nu vill jag försöka låta de uttryck jag fångat komma fram och se vad de kan leda till.
Hon har tittat på 1950-talskonst med konkretisterna, speciellt Lennart Rohde som inte alltid var så konkret och logisk. Betraktaren bedömer.
– Färgen är det centrala för mig, upprepar hon.

 

JAN BERGMAN

Göteborgs Konstförening
20/9-12/10 2003