GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



VÅLDSAM MED FÄRGERNA
 
Ragnhild Lundén målar med symboler

 

 
Det verkar som Ragnhild Lundén har levt flera liv.
Hon har varit barntandläkare, botanist, forskare och virolog men kände att hon ville något annat. Att måla.
Livsresan har fört henne till utställningar i Japan och nu ställer hon ut i ett galleri i Melbourne, Australien
.

– Jag har inte ångrat något, inte en dag. Jag tror inte att man väljer att bli konstnär, det är något man måste göra. Det är konstnärskapet som väljer dig, säger hon.
 
Vi sitter i ett rött uthus 30 meter från havet i Billdal, söder om Göteborg och det är bara vinden som hörs. Den gamla förrådsbyggnaden längst ner på den sanka långsträckta gräsmattan bakom den gula trävillan vid Hagenviken har byggts om till en ljus ateljé med takfönster.
– Det är så ljuvligt, säger hon och det är inte svårt att tro henne.
– Ljuset och färgerna påverkar enormt. Det är fantastiska kvällssolnedgångar med märkliga färger, märkliga himlar. Och så är det lugnt här, bara naturen och mycket fåglar. Det är nästan konstigt att det kan vara så.

Det kan inte bli för stillsamt?
– Nej, jag har haft en sån fruktansvärd turbulens i livet och behöver ta det lugnt.
Ragnhild och hennes make Bertil och de tre barnen återvände till Göteborg för 1,5 år sedan efter fyra år i Tyskland där de bodde i en liten by på en kulle utanför München med två bondgårdar och elva hus.
– I varje hus fanns tre fyra generationer. När vi hade inflyttningskalas hade vi fiskdamm till barnen. Det kom så många att vi fick skicka pojkarna efter mer godis.

Målade korna
I början var det lite svårt att göra sig förstådd med lokalbefolkningen när man har C i skoltyska i bagaget.
– Jag upptäckte att jag kunde måla kor, så började vi prata. Jag kom med i VBK, deras KRO. Det var lyftet, jag fick kontakter och någon att prata konst med, säger Ragnhild Lundén.
– Med en massa generationer med bayerisch deutsch fick man tala med hela kroppen men med konstnärer är det lite lättare, vi har har ett gemensamt ämne.
Korna ledde, lustigt nog, till en utveckling av hennes abstrakta måleri.
 
 
"No Stylization Needed" med hieroglyfen livets nyckel 80x100 cm

– Jag hade aldrig målat föreställande. Men det var nyttigt att sitta och tecka så intensivt ett år, säger Ragnhild och visar en symbolrik målning med en tjur, som hon kallar In capita vitalis (I jakten finns livet).
– Det stämmer som tänkespråk. Jag sätter mig inte till ro, går vidare, hittar och hittar. Hon kom in på det egyptiska skriftspråket hieroglyfer som har ett bildmässigt ursprung i djur och natur. Genom en gemensam nämnare, kärleken.
Korna (Hathor, mamma till Apis) i Egypten är kärlekens gudinna; hon har målat läppar tidigare, som står för kärlek. Läppen har samma form som hieroglyfen för R som kan stå för Ragnhild.
– Det är fascinerande att det kan betyda så mycket med djuren. Jag hade en längtan att komma tillbaka till den abstrakta världen.
– Människan har laddat hieroglyferna genom tiderna, kopierat och förenklat. Egyptierna uppfann det första skriftspråket 3 000 år före Kristus.
 
 
Uråldriga tecken som går igen
Man kan läsa hieroglyfer uppifrån och nerifrån, framifrån och bakifrån.
– Det första tecknet ger en signal om hur man ska läsa, ofta en gubbe som går. I datorn ser vi en flagga som symbol för prioritet, i hieroglyferna är det en symbol för makt och viktighet, fortsätter Ragnhild.
– Det kan inte vara en slump att människan har ett sånt bildspråk.
Hon studerade hieroglyferna i litteraturen men hade besökt Egypten en gång och tyckt det var spännande.
– Så vackert och dekorativt men läskigt med mumierna. De bär mycket historia.

Engagerade sig mot våld
I slutet av 1980-talet ställde hon ut ett symbolladdat naturmåleri på Konstföreningen, där trianglar som strävade uppåt mot himlen var ett inslag.
Därefter ville hon engagera sig samhällsmässigt mot våld. Hon utnyttjade tillfället när hon fick chansen att ställa ut i Japan 1994. Ett land med en helt annan kultur.
– Jag gjorde en våldsam installation med järnsängar med skotthål, babylakan och leksakspistoler på ABC Gallery i Osaka, en kontrast mellan det råa och omhändertagande för att visa hur skört och ömtåligt livet är.
– Men folk kom och gottade sig åt pistolerna. Det hade jag inte väntat mig.
Hon säger att hon målar våldsamt, bara kärlekens budskap. I Japan hade hon elva utställningar under sju år, hon reste dit i treveckorsperioder. Där finns nätverk som leder vidare och hon fick många kontakter.
– Men japaner är svåra att kommunicera med, säger inte vad de menar. Jag fick en vän som hjälpte mig att förstå när jag gjorde fel. T ex när jag vägrade sitta vid ett skrivbord och le mot folk i konsthallen. Men jag gjorde det, annars hade jag blivit ovän med alla.
Det japanska konstlivet påverkade inte hennes sätt att måla.
– Nej, det var för främmande. De gillade mitt färgspråk, färgerna måste vara antingen minimalistiska eller koloristiska. Japaner är esteter. Jag tror de tycker om det relativt våldsamma.
 
 
Till Australien
Hennes gamla kontakter från Osaka har nu lett henne till Australien. Under en semestervecka i Melbourne i höstas togs hon med ut i konstlivet av en väninna till en kollega.
De hamnade på välrenommerade Marûska på gallerigatan Flinders Street och satt länge och pratade med innehavaren Catherine Asquitch del´Monaco.
Ragnhild lämnade sitt visitkort och nämnde att hennes bilder finns på Internet. Cartherine blev stormförtjust och ringde tillbaka samma dag. Tre månader senare hade Ragnhild kontrakt på en utställning i sommar.
– Det har skrämt mig att det gick så fort, speciellt med att få kontakt med ett så fint galleri. De ska marknadsföra mig också.
Hon tar med sig 20 stora målningar med hieroglyfsymboler men också rutor och trianglar som finns kvar från hennes tidigare måleri.
– Det måste vara något i det inre i mig som gör att jag kommer tillbaka till detta. Alla konstnärer är nog övermålare, hur mycket som helst.
– Jag vill ha en liten form som man spinner tankarna runt. Sen fria ytor som man kan lägga all kraft på. Rutorna stramar upp bilden för att uttrycka det som är i mig. Jag är en viljestark och envis person.
 
 
Matisse som husgud
Ranhild Lundén har inte gått någon konstskola utan gått sina egna vägar med konstnären Svenrobert Lundquist som vägledare.
– Han hjälpte mig mycket i början. Att ställa krav på mitt måleri, att inte ge upp när det var lätt och vackert. Att titta mycket på konst och skaffa mig en husgud.
För Ragnhild Lundén blev det Matisse som förmådde skapa en helhet av former och färger.
– Ögat fångar upp hela bilden och far samtidigt runt. Han berör känslomässigt någon sträng i mig. Bland de moderna konstnärerna tycker jag om Rauschenberg.

Att sitta i Billdal och måla en utställning för andra sidan jordklotet. Hur känns det?
– Det tänker jag inte på. Nu kan jag ge järnet och få sammanhang i måleriet. Jag har inte ställt ut mina hieroglyfer tidigare, säger Ragnhild Lundén som vill att alltihop ska vara en målning.
– Varje målning är en målning, samtidigt en helhet. Men jag fick inte hänga dem själv den här gången, det var lite konstigt. I en utställning blir det ännu större krav, då ska målningarna verkligen gå ihop.
– Man måste komma in i ett rum där rummet är en bild av konstnären. Man måste få ro. Matisse sa att konsten ska vara en soffa som är bekväm att sitta i.
 
 
"Minerva" 140x180 cm

Målar med trasor och diskborstar
I sin ateljé sätter Ragnhild upp dukarna med en häftpistol på väggen och jobbar fram målningen i akryl med med trasor, diskborstar, planstrykare och sina bara händer. Skrapar med knivar ibland men använder sällan en pensel.
– Den våldsamma attacken är viktig. Jag är våldsam! upprepar hon.
 
 
Det kan man inte se på dig!
– Det är det som är frustrationen. Jag tar ut det här, i måleriet. Det är en frustration när man mår dåligt och har ångest. Få konstnärer är lugna och sansade. Jag har inte hört talas om någon som inte har mycket ångest.
 
 
"Läpphieroglyf i en rund form 'The Wild Thing'
Den runda formen är ett tecken för RA solguden." 80x100 cm


Utbildade sig till tandläkare
Ragnhild Lundén föddes 1945 och växte upp i Lundby egnahem men flyttade in till centrala stan när hon var 13. Hon utbildade sig på tandläkarhögskolan och arbetade som barntandläkare i flera år och studerade samtidigt botanik.
– Det var inte vad jag ville göra. Jag ville måla.
Hon började med forskning inom marin biologi och vann Unga forskare 1966. Som marin forskare sysslade hon med dykning för att ta reda på hur miljön i havet förändrades. Hennes nästa liv blev som virolog, virusforskare.
– Det har betytt mest för bildgestaltningen, säger Ragnhild som tror att rutor, prickar och vågmönster i måleriet kan komma från det hon såg i elektronmikroskopet.
Hon kan hitta samma mönster i hieroglyfer och vapensköldar som när hon studerar en cell från en människa eller ett sexkantigt virus.
– Det är ganska fascinerande. Allt mänskligt har betydelse, allt är lika. Former går igen. Tänk på egyptierna som tog sina bilder från naturen.

Bröt upp från skolan
Hon lämnade virologin dygnet efter en fest där en kille frågat henne varför hon skulle disputera när hon sa att hon ändå skulle måla.
– Då gick jag upp och sa att jag slutade skolan. Men handledare blev arg, jag gick därifrån.
Hon hade ett halvår kvar till sin disputation efter fem år.
– Jag hade klarat alla kurser och höll på med ramen till avhandlingen. Men jag skulle ändå inte hålla på med det. Jag tycker att jag gjorde rätt.
Att hon jobbade och pluggade i många år när det var något annat hon ville göra har sin bakgrund i omständigheterna och trycket hemifrån.
– Jag var ett enfant terrible. Mor var ensamstående, far dog tidigt. Jag blev gravid tidigt. Jag gjorde henne till lags med att "bli något vettigt".
 
 
Och sen blev det ett slags föräldraruppror?
– Ja, det var ju det. Men sent, fantastiskt sent i livet.
Ragnhild är numera mor till två pojkar och en flicka. Hon tror att yrkesbanorna har gett henne mer mognad och det är ingenting hon ångrar, mer än kanske tandläkeriet (men där fick man lära sig skulptera löständer…).
– Forskning är ett sätt att få kunskap. Svenrobert Lundquist tyckte inte att jag skulle gå en konstskola, jag hade ateljé hemma. Men jag missade kurskamrater och kontakter. Det har hon kompenserat genom att söka kunskaper själv.
– Jag är orädd för att söka kontakter och har ett kritiskt tänkande. Det lär man sig i forskarutbildningen. Naturintresset har följt mig hela tiden.
 
 
 
"'Delay Before the Start of the Next Effort' med ett tecken för boning, hem", 40x40 cm
 
 
'Perpetual inventory' En orm som biter sig själv i stjärten och är hieroglyfen för evigheten".
 
 
"'Arcadian Retreat' med hieroglyf för de första kullarna på jorden", 40x40 cm
 
 
"Hieroglyf för fruktsamhet (Både män och kvinnor kan i olika konstellationer bära detta för oss tecken för kvinnobröst. Moderskapet hos dem symboliseras med att modern sitter med en miniatyr av en vuxen människa i knät) Bilden heter 'Cornupia'", 40x40 cm
 
 
"Hieroglyf för eld, 'Fire'", 40x40 cm
 
 
"'Raw Physicality' med livets nyckel (De fyrkantiga färgfläckarna på denna och ovanstående bild är ditsatta genom att klämma på en färgklick med en planstrykare)", 80x100cm
 
 
"Vattensymbol i kartusch 'Velvet Underground' 40x40 cm
(I hieroglyferna används ofta kartuschen för att inringa Konunganamn. Faraon kunde skrivas med flera kartuscher, ofta tre st., där hans namn stavades i en och ett par andra tillskrev honom egenskaper) Jag använder dem fritt".
 
 
"På det elektroniska vernissagekortet finns bilden 'Forefront Perception'.
Den är inspirerad av Nicholas de Stael som jag såg en retospective av i Paris för några månader sedan, och som gjorde stort intryck på mig. Han sätter gärna föremål 'på en hylla'.
Först en hieroglyf som är Isis knuten, en variant av ankh-livets nyckel. Är ett tecken för att man skall må bra i livet.
Nästa tecken ser ut som en vas och visar då ett kärl som kungen kunde tvätta fötterna i, men är också bild av lungorna och matstrupen, viktiga i blidspråket, för de konserverades för sig, förvarades i ett eget kärl och följde med mumien. De är också en av de bilder som symboliserar föreningen av övre och nedre Egypten. Detta visar lite av komplexiteten i hieroglyferna. (Vanligen är gudarna Horus och Seth symboler för övre och nedre Egypten). Stjärnan representerar odödlighet. Sedan kommer oändlighetstecknet och nederst att tecken med många betydelser, men alla är positiva vilket jag tyckte var trevligt att avsluta raden med tillsammans med ankh Livets Nyckel."
 
Jan Bergman JAN BERGMAN
 

Ragnhild Lundéns hemsida: www.ragnhildlunden.com

Mångfaldigande och utnyttjande av text och foto är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan Bergman