Galleri Aveny
15/1–31/1 2005

Yvonne Larsson



Tysta och självklara ligger de ensamma gårdarna i fyrtkantiga längor i Yvonne Larssons målningar. Ibland övertäckta med snö och ofta i ett perspektiv ovanifrån. Det är en del av vardagen där hon bor i skånska Grönhem
.


– Gården är en form för sig som är förborgad, på gott och ont. Det är väldigt spännande. Jag tycker om det vardagliga och att arbeta med det som finns i vardagen. Jag vill inte måla av utan använda mig av det.
Gården bildar en fast punkt för många och står för trygghet. Hon såg massor genom bilfönstret på väg till Göteborg.
– Det är oföränderligt, liksom. Det är bara årstiden som ger den ett nytt ansikte, den förblir i sin form som ett litet monument i sig.
Yvonnes motiv är ofta utomhus med en horisont i ett avskalat landskap.
– Det är ofta någon form av huskropp, men det är underordnat. Målningen beskriver något annat, stillhet och tomhet.
– Jag vill skildra det som är viktigt utan att det är politiskt eller mycket blod. Det ligger ett värde i det ändå, mer ett värde än en tomhet som jag kan uppfatta i livet.
I andra målningar av stillsamhet har hon målat en vacker urna mot en stor diffus bakgrund.
– Den är fin och vacker i sig, inte tidlös men giltig. Någonstans hittar man en metafor som stämmer med ens tankar eller intentioner.



Några målningar har motiv av hästar och ett porträtt av Clint Eastwood.
– Han är jättecool, det är ett idolporträtt utan undermeningar. Han är tyst och slagfärdig.



Hemåt kallar hon en målning av två ryttare i ett antytt platt landskap med horisonten långt bort. Hon rider själv och har hittat den längsta distansen man kan finna mot horisonten på land på Österlen.
Yvonne målar i olja med en försiktig kolorit, ofta i lågmäld gråskala men kan kontrastera med bilder i starka färger och motiv av fartfyllda upplevelser.



Bikers kallar hon en målning i lysande rött med ett motiv från en självupplevd resa till Kreta och tillbaka på motorcykel för två år sedan. Målad efter ett magiskt ögonblick tidigt på morgonen när dagens ljus ska födas.
– Det är en paradox hos mig. Man vet förvånansvärt lite om sig själv.
Ett av få porträtt är av en yngling med slutna ögon och ett indianhalsband runt halsen. Hans konturer är målade i rött.
– Jag har hållit på med den länge och skärpt den. Det är ett starkt ljus som är roligt att arbeta med. Jag har drivit bilden till tydlighet.
Hon har gjort en grafisk upplaga av screentryck efter fotografier från ruiner på Kreta, vävmönster från Turkiet, ryttare och sin motorcykel som hon ramat in i små cementformar, sammansmälta i glasugnen, för användning utomhus.
En svit grafiska bilder har ett tema av fasader i storstad.

JAN BERGMAN