GALLERIROND hösten 2005
 
Niels-Henry Mörck
 



Berg, klippor och stenar utgör Niels-Henry Mörcks bildvärld.
– Särskilt stora stenar, det är vackert, tycker han.

Det outtömliga motivet har fascinerat sedan han var barn.
– Det är fantastiskt för alla att vandra i fjällen eller se klipporna här i Bohuslän, där det är grå granit med röda inslag. Det varierar mycket efter hela bohuskusten.
Han gör aldrig en teckning på plats utan skissar och arbetar vidare hemma i ateljélägenheten i Guldheden.
– Jag diktar själv, framhåller Niels-Henry.
En inspirationskälla är Hurtigrutten och han visar en bild från ett ställe utanför Ålesund.
– Det är en härlig resa som jag gjort ett par gånger. Återstår att åka sista biten upp mot ryska gränsen.
– Bergen är 400-500 meter upp, man kan se små stigar och människor som bor där. Människan är ett konstigt djur som kan hitta på vad som helst.



De här bilderna har han hållit på med i 5-6 år. De av vind och vågor nedslipade kustbergen bildar kroppsliga sensuella former och berättar med förkastningssprickor och frostsprängningar om årmiljonerna.
– De kallades vandringsstenar förut. De kom med isen och folk hade egendomliga fantasier om att de vandrat dit, säger han om en bild med ett par tre meter långa stenar.
Han använder fyrkantig krita som han slipar på sandpapper för att få vassa kanter. Han gör många små nerslag med kritan och kan gå från tunna till grövre linjer. Den färdiga bilden sprayar han med fixatur.
– Havet ser lugnt ut mot insidan av bergen, fortsätter Niels-Henry som alltid älskat havet och närmat sig klipporna lika ofta i segelbåt som från fastland. Med sommarstugan på Grötö (där han också har ateljé) har han vågorna inpå knuten.
– Det är alltid en lockelse att titta på land och se bergen framför sig med alla möjliga formationer.



– Bergen kan vara både skrämmande och mycket vackra och vänliga. Som barn tyckte jag de var skrämmande. Sen började jag klättra och då fick jag föräldrarna på mig.
Trots ett långt liv som konstnär och lärare (på HDK, senare prefekt) är det faktiskt hans första separatutställning.
– Det är trevligt att ställa ut. Jag har inte haft tid, har haft så mycket annat. Det är första gången ensam men jag har ställt ut med kamrater som Lennart Åsling och Erland Brand, framhåller han.
Niels-Henry har suttit med i styrelsen för kommunala nämnder och på universitetet. Bland annat var han sekreterare och konsult i Charles Felix donationsfond 1988-98. Och har initierat många projekt för att utsmycka Göteborg.

JAN BERGMAN