GALLERIROND hösten 2005
 
Petra Moberg
 


Någon form av inre landskap kallar Petra Moberg sina motiv med långa former som märkliga tromber över land och vatten, ett väldigt djup och ett bländande sken. Kanske är det naturbilder ur drömmar, både poetiska och dramatiska.

Det finns inga titlar som ger ledtrådar.
– Ska man ha titlar ska de tillföra något. Mina målningar är abstrakta, mina tankar är abstrakta. Det är svårt att sätta ord, inte ens i mitt eget huvud formar jag huvud för det jag arbetar med, säger hon.




– Det är som en egen privat värld mitt emellan dröm och verklighet.

Men hur växer de fram?
– Det börjar med någon liten tråd någonstans, inget förplanerat. En känsla, ett surrande i huvudet. Mina målningar är en stor egotripp. De är mitt sätt att uttrycka var i livet jag är någonstans.
– Ljuset som finns i bilderna handlar om saker som hänt i mitt liv det senaste året. Samtidigt som det varit rörigt har det varit ett genomgående ljus. En strimma av lycka kan finnas även när det är jobbigt.
En vändpunkt var att hon blev mamma.
– Det var en omvälvning som syns i mitt måleri. En värld som är mindre kontrollerad. Och ett nytt sätt att arbeta på. Delvis beroende på att jag inte haft tiden att engagera mig själv som tidigare. Jag var van att ha tolv timmar framför mig att måla. Nu blir det två timmar här, fem där och 20 minuter där.
– Kanske har jag målat mindre och tänkt mer, mer effektivt och snabbare. När väl bilderna är klara i studion är de mer explosiva. Jag har inte kunnat stå i tystnad och klura som jag gjorde tidigare.




Petra har sin studio på Lundgrensgatan vid Näckrosdammen.
Hon bor halva tiden i Italien och hälften av målningarna har tillkommit där. De tre senaste månaderna har hon bott i Långedrag, vid vattnet.
Hon bor långa perioder i Florens sedan nio år.
– Jag har min pojkvän där och har med mig honom i Göteborg just nu. Och vår lilla dotter Frida får hänga med.




Blandningen av det svenska och det italienska är befruktande.
– Ja, definitivt. Konstnärsmässigt innebär det stor skillnad. Florens är mycket kvar i det klassiska men har samtidigt en bubblande frustration att komma vidare och ta sig ifrån det. Här i Sverige har det blivit en frigörelse, det finns inga former.
– Ibland får jag en känsla av att det kan vara förbjudet att ägna sig åt måleri. Allt ska vara så nyskapande, det har blivit en spärr för många. Idéer har blivit viktigare än utförandet.
Petra Moberg målar i olja och har gått i Gerlesborg ett år och akademien i Florens.

JAN BERGMAN


http://www.petramoberg.se/