GALLERIROND hösten 2005
 
Tomas Niklasson
 


Människor i skräck, frustration och vanmakt under tortyr, psykoser och medicinering skildrar Tomas Niklasson i sina målningar.


– Det startade som ett konstprojekt 1997 och handlade om vad som händer med dem som har svåra psykiska handikapp när stora institutioner stängde och de slussades ut, säger han.
Tomas mötte en psykolog på en öppenvårdinrättning i Stenungsund. Under ett år träffade han människor som kom och gick, vissa fick han kontakt med och blev till och med hembjuden till.
Ett möte resulterade i Filmen om Dan, som visades på SVT. Men mest höll han på med målningar och objekt.
Två centrala målningar, Övergrepp och Måltiden, är illustrationer av berättelsen från Psalko, en man som satt i ett bosniskt koncentrationsläger under det jugoslaviska inbördeskriget för tio år sen.



Övergrepp, som är målad i blodrött (ovan återges en del av målningen), skildrar avklädda desperata människor i psykisk chock.
– Psalko var med om arkebuseringar där vakterna ställde upp 10 fångar på en rad och sköt var tredje. En del var nakna. Kläderna hade ruttnat bort när de suttit där så länge. Jag målar dem nakna också för att visa utsattheten.
Måltiden är en fruktansvärd bild av en hund som nafsar ett liggande lik i skrevet.
– Kropparna ligger kvar och så släpper vakterna in sina hundar. Psalko var professor vid lantbruksuniversitetet. Nu är han psykiskt knäckt och kan inte höra hundskall. Jag försöker skildra hans berättelse.
Tomas kände direkt att det skulle bli svårt att gestalta berättelsen. – Jag försökte måla det hemska så vackert som möjligt med plastiken i kropparna och ljuset för att det skulle bli en spänning mellan måleriet och innehållet.
Han fick lära sig skiktmåleri för att få tyngden i bilderna. – Den tekniken krävdes för att göra berättelserna rättvisa. Jag fick höra ingående berättelser om tortyr. Det hör inte till vardagsmaten att träffa människor som kan berätta om sånt. Tomas började teckna för att hitta formerna och visade Psalko.
– Han sa: ”Mer blod”. Och blev nöjd med slutresultatet: ”Ja, så var det”. Några av målningarna har visats på Röda sten, men häften är nya.
Hem kallar Tomas en stor målning med till synes rädda rastlösa män som rör sig i ett slutet rum med ett gult glåmigt ljus, de flesta avklädda.
– Det är mina upplevelser av det människor berättade om instängdhet och sexuell frustration i sina lägenheter. Målningen är egentligen en person som vandrar runt. Jag målade den blommiga tapeten bakom som en kontrast.
Den blåa kanten står för att det finns något utanför.
– Frisk luft kan vara skrämmande.
Målningen Utan titel, som ansluter till samma tema, finns en man med eregerat könsorgan.
– Det är en symbol för inre sexuell frustration som inte får något utlopp. Jag understryker det med en repa i duken.



Det är trasiga människor som lever vidare med konstgjorda medel.
– Tack vare medicinen lever de något slags liv. Det är därför jag målat bilder av en pillerburk. Det finns en sådan dubbelhet med mediciner. De är en välsignelse för många men de som tar dem kan komma i beroende och ha svårt att ta sig ur det hela.



Blått regn kallar han en målning med kroppar som tycks falla ner mot marken.
– Den är mer surrealistisk och handlar om manodepressiva tillstånd, eufori och depression. Vissa svävar, andra kryper. Och det är olika åldrar, liv och död.
I många målningar finns ett främmande element, som kan vara vita konkreta former.
– Betraktaren blir medveten om att det är måleri när något annat kommer in. Det kan också vara ett sätt att bryta en illusion.
Han arbetar under lång tid med varje målning och kan låta målningen stå ett år innan han går vidare.
Hans mäktiga Die kreutzabnehmung och slump bygger på Rubens korsnedtagning. Han gjorde den efter att ha hållit upp med måleriet i tre år då han gick Valands utbildning Fri konst och digital gestaltning och gjorde konstfilmer.
– Det är ett möte med det tunga traditionsrika måleriet och det slumpmässiga som kommer in. Figurerna är slumpmässigt placerade. De vita formerna kommer igen.
En serie av 18 små målningar hängda i tre rader kallar han One Second. Det syftar på rutorna i gammaldags smalfilm som tar en sekund att visa. Motivet med hans yngre bror Sune i massupplaga är uppförstorat från super-8 från 1960-talet.



– Han fick en psykos kort efteråt. Någonstans grundar det hela sig där. Han dog 37 år gammal i hjärtinfart efter medicinering.
En svit mörka badbilder visar kroppar i vatten.
– De bygger på tragiska berättelser. En schizofren tjej berättade att hon hade svårt med sin kroppsuppfattning. Hon vet inte var hennes egen kropp slutar och min börjar. Jag ville testa det i bilder.
– Det är ungefär som i vatten, kroppen sticker i väg åt olika håll och flyter ut. Man kan också se det som vanliga simmande personer.
Tomas Niklasson använder i bland modeller men många av gestalterna bygger på självporträtt. Han har sin ateljé i Sjuntorp, söder om Trollhättan, där han köpte ett lantligt hus efter att ha bott många år i Göteborg.
– Men jag är född på landet och kommer tillbaka till lantlivet. Av en slump kommer jag tillbaka till en plats bara tre mil från där jag är född.

JAN BERGMAN