GALLERIROND hösten 2005
 
Björn Olsén
 
Galleri Konstepidemin
 


Det handlar om skog och natur i Björn Olséns utställning. Han har byggt modeller i tre dimensioner efter målningar av skog som han utfört i två plan, med bara bakgrundsfärg och en ovanpå.
I modellerna går han ett steg vidare.





– Det är en skog men ingen speciell skog. En plats var som helst, ett tecken för skog, säger han när han visar sin största modell, ett landskap byggt med hundratals modellgranar och mossbelupna bergsknallar på en frigolitplatta som står på en hög fot.
Det började egentligen med förra utställningen som han kallade Nollte Ordningen, 25 punkter. Av lantmäteriverket fick han kartor till de platser med fast urberg där man mätte landhöjningen. Under ett år reste han med projektbidrag mellan Björkliden och Höör och tog fotografier och gjorde ljudupptagningar.
Ofta fanns punkterna ute i skogen bland snåriga buskar och träd. Han kom hem med tusentals fotografier och därifrån fortsatte han.
– De här platserna ser inte något speciellt men är jäkligt spännande. För att de är så anonyma, säger nästan ingenting. Jag började måla, tittade på fotona. Det gröna var för tydligt så jag jobbade med färgerna och gjorde det mer anonymt.



Han har gjort kvadratiska målningar av grenverk som bildar vackra mönster där han experimenterat med att se hur långt han kan täcka ytan utan att känslan av skog försvinner.
Skogsmålningarna bryts av med en målning av ett utsnitt av fasaden på riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm, ett strikt ornamenterat stenhus från förra sekelskiftet, som han kopierat i ett antal och gråat ner.
– Det blir ett motsatsförhållande mellan stadens arkitektur och konstruktion och naturens slumpartade ordning.
Han har gjort flera mindre tredimensionella modeller av skogslandskap som sticker ut från väggen, enfärgat målade i blått eller orange.
– Jag ville se vad som händer när jag målade på den tredimensionella skogen…
Den största modellen, som står i ett eget rum, har en sida av 1.80 meter och tillåter besökarna att gå runt. När man böjer sig lite ner och kikar in mellan träden blir perspektivet en kuperad vild trollskog som man kan gå vilse i.
– Man kan filma, det kan bli fortsättningen!
Förutom de gröna modellgranarna, köpt i en specialaffär dit bl a modelljärnvägsbyggare går, har han skapat tallar med eget material och lagt in små stubbar, men inga stenar.
– Den som försöker hitta något annat gör det inte, det är bara skog. Det är tillräckligt, säger Björn Olsén som inte smugglat in något överraskande budskap.
– Det är dämpat, allt. Neutralt.


JAN BERGMAN