GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst

Dan Offerlind i rollen som Tjajkovskij
 
 
Foto: Harald Jonsson
 

En koreografi som bygger på en riktig person hör inte till det vanliga.

I koreografen Nicolo Fontes nyskapade helaftonsbalett får vi möta Pjotr Tjajkovskij och hans närmaste familj i en bred berättelse om den ryske tonsättarens liv.

För Dan Offerlind, som alternerar med Thomas Zamolo i titelrollen, är det en ”otrolig utmaning” att få gestalta en sådan konstnärlig person, kreativ och komplicerad. Det är dessutom hans avsked till publiken som dansare.

 
Vi möts några dagar före urpremiären mellan två repetitionspass på Göteborgsoperan medan Dan slevar i sig av torsdagsärtsoppan i futten.
– Ett häftigt koncept. Det är bra att vi vågar gå ut och satsa på en helt ny helaftonsbalett. Det kräver mycket av alla, säger han om Re:Tjajkovskij.
Förre balettchefen Anders Hellström lyfte upp kompaniet till en internationell nivå med en modern repertoar i avskalad scenografi och kostym. Den nuvarande Kevin Irving har fortsatt den moderna linjen men försöker integrera poetisk och vacker estetik.
– En successiv uppbyggnad av Tjajkovskij måste bli ett stort delmål. I en modern balettproduktion väger aspekter som kostym, scenografi och att det är hel orkester tungt. Alla komponenter är involverade, den här storleken har vi inte haft på ett par år, säger Dan.

Hur är det att dansa en person som alla känner till?
– Men få känner till, ändå! Törnrosa och Nötknäpparen och andra verk av Tjajkovskij har vi hört på radio, det finns en hel standardrepertoar vad gäller musiken. Men vem vet hur han var som person, vem känner människan bakom musiken…?
Det bli dock ingen dokumentär föreställning.
– Det är en bred skiss över hans liv från ungdom till slutet där vi tar fasta på olika hållpunkter, fortsätter Dan som vet att Tjajkovskij avled som 53-åring (1840–1893) efter att ha druckit kolerasmittat vatten på en restaurang. Om det var självmord eller inte är höljt i dunkel.
Men Dan är ingen kalenderbitare.
– Min inställning var: I stället för att läsa allt om Tjajkovskij har jag gjort tvärt om. Nicolo har sin version. I stället för att läsa detaljer och opponera mig tänkte jag att jag läser ingenting. Min kunskap är bristfällig men det är lättare att ta tag i materialet.
– När publiken går ut härifrån är folk
förhoppningsvis riktigt nyfikna på vem den här mannen var. Kanske lyssnar de på musiken på ett annat sätt. Han var en stor konstnär som haft stor betydelse i musikhistorien.

Hur uppfattar du honom?
– …egentligen är alla människor komplicerade. Han var en otroligt kreativ människa men med en kreativitet som piskade honom. Den driver honom. Det är nog så smärtsamt allt det som finns på insidan måste ut, säger Dan.
Pjotr Tjajkovskij hade problem med att få gehör för sin musik i början och fick kämpa hårt.
– Han var känslig som människa. Han upplevde sig mycket som ett offer, ingen förstod vad han gjorde. Men senare i livet fick han bättre gensvar. Tjajkovskijs liv var kantat av livskriser och svåra sammanbrott.

Hur är det att göra så stora känslokast som dansare?
– Det är en balansgång. Det är så individuellt hur man uppfattar det. Vissa frågar: Måste jag kunna balett? Du behöver bara lita på dina individuella upplevelser för att baletten ska träffa dig personligen.
– Här finns karaktärerna med mamma, pappa, syster, bröder, fru och älskare med flera. Det är inte talteater men expressiva känslor och man kan följa med i de mellanmänskliga relationerna.
– Känslomässigt stark? Ja, vi får se. Det är en dramatisk berättelse om en människa, fortsätter Dan som nu hunnit fram till pannkakorna på tallriken.
– En aspekt är musiken var, en annan hur hans sexuella läggning påverkade hans skapande. Det är ett komplicerat ämne än i dag. Egentligen har den sexuella läggningen ingen betydelse för hur man förhåller sig till sina medmänniskor, det är ju endast i en intim personlig relation detta blir av vikt, anser jag. Men enligt dåtidens sociala normer var det inte accepterat att vara homosexuell.. Det är också en kamp för att få vara den du är.
I baletten gör han scener med älskaren, ett för somliga tabubelagt inslag.
– Homosexuella i dag blir utsatta för trakasserier och har svårt att få gehör för sina rättigheter, rättigheter som alla har. Frågan är hur mycket det har påverkat hans konstnärskap när det gäller att bli accepterad fullt ut.
Dan Offerlinds vårdade skånska avslöjar att han inte är uppväxt i stan. Han kom till Stora Teatern 1990–91 och har dansat i kompaniet från och till i åtta år, en kort tid studerade han teaterregi i London.
Han fyller 36 år i maj men det är redan dags att lämna yrket.
– Dans är så ansträngande och kräver mycket fysiskt. När man kommer upp i åren är kroppen sliten, säger Dan som just nu känner av en dålig rygg, har en ond fot och bristning i en menisk.
– Enligt undersökningar så har dansare samma skadefrekvens som en tjurfäktare.

Att göra Tjajkovskij som din sista dansroll, hur är det?
– Det känns fantastiskt bra. Så spännande och stor föreställning. Att få gestalta en sån person är en otrolig utmaning. Det är mycket att bita i på en gång. Det är en tid att avsluta det hela. Jag kan göra det här, sen är jag klar med den epoken i mitt liv.
Men han lämnar inte operahuset vid älven utan får nytt jobb som projektledare. Varje enskild produktion tilldelas en projektledare som är husets representant och ska hjälpa regissörer och andra som kommer utifrån.

Vilken roll har varit din höjdpunkt som dansare?
– Alla har varit så olika och haft sina kvaliteter. Som person har jag varit i ständig utveckling. Man förändrar sig så mycket. Det har varit ett privilegium att vara med så länge, säger Dan som står inför omställningar på flera plan.
Efter sommaren väntar hans sambo Uta Güttler, också dansare, parets första barn.
– Allting på en gång.
Musiken i Re:Tjajkovskij omfattar symfonier, kvartetter och sång av Cecilia Vallinder, sopran.
– Det är fantastisk musik. Vår orkester är strålande. Är man minsta musikintresserad finns all anledning att se föreställningen, framhåller Dan Offerlind och konstaterar att det är dags att ge sig upp i balettsalen för det sena övningspasset.

Avslutningsvis, vad har slagit dig mest med rollen?
– Med viss sorg förundras jag över att man kan skapa så fantastiska saker men inte kunna glädja sig mer. Tjajkovskij hade djupa depressioner och var extremt självkritisk. Han hängde på sig allt större krav.
 
Jan Bergman JAN BERGMAN

Fotnot. Under en av de sista repetitionerna före urpremiären skadade Dan Offerlind vänster handled och kan inte dansa rollen.

Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text och foto: Jan Bergman