GALLERIROND hösten 2005
 
Galleri Kim Anstensen
 
Eva Orrsjö
 


Att hitta uttrycket är ledstjärnan för Eva Orrsjö.
I hennes avskalade målningar finns enkelt tecknade föremål mot en nästan enfärgad bakgrund; Stolar, höghus, matsalsbord.







– Det måste vara på det rätta sättet. Jag kan göra en del motiv en gång till och det faller platt om det inte är det rätta uttrycket.
Det är helheten hon är ute efter.
– Balansen i tavlan, helt enkelt. Det handlar mycket om färg, balans och form för mig, faktiskt.
Hon säger att det är ett barnsligt måleri.
– Många skulle säga att det inte är så svårt. Men det är inte så lätt att få ett uttryck med enkla medel.
Det vilar inga sorger över bilderna.
– Jag är inte ute efter att irritera. Jag gör det jag tycker om att göra.
I flera bilder finns ett badkar.
– Jag älskar att bada men har inget badkar. Det är kanske därför. Formen intresserar mig. Det är något lustfyllt.
En ny företeelse i hennes bilder är ansikten.



– Det är bara för att jag vill ha ett uttryck. Något som hon förmedlar.
Speciellt målar hon ansiktet hos en ung flicka med pagefrisyr, pussmun och färggrann klänning som uttrycker olika känslor. Undran är titeln på en sådan bild.
– Jag tycker det är väldigt kul och lite spännande med ansikten. Det växer fram.
Eva Orrsjö målar i den stora lägenheten på Molinsgatan och tillbringar somrarna på Gotland.
– Ofta när man målar händer det inget. Nu har jag hållit på så länge att jag vet att det bara är att fortsätta.
– När jag kommit hem från Gotland och sätter igång och måla tar det kanske 14 dagar, så händer det något i en bild som jag kan spinna vidare på. Det här har jag kommit på de senaste tio åren. Då blir man trygg i det.
– Motiven är väldigt lika men gjorda på ett annat sätt.
Hon arbetar i olja och använder inte bara penslar. Ibland skrapar hon fram delar i ett underliggande lager, som flickans rosa hår.
En månskära figurerar i flera bilder, bland annat med höghus.
– Jag tyckte att det behövdes något där. Den ger en viss stämning.
Eva Orrsjö hade sin första utställning i Järfälla 1974 och kom med på Liljewalchs året efter då hon också fick kulturstipendium. Med undantag för några kurser i början och studier i konstvetenskap är hon självlärd genom 30 år.
– Jag har jobbat med mig själv och gått min egen väg.

JAN BERGMAN