Peter Ojstersek



Till en bild av en liggande man, en bekant som är en intellektuell sportig typ, använder konstnären ett lysrör från köttdisken som förstärker röda färgtoner.
– Han skojar med mig och jag med honom.
A Very Strange Dream kallar han den horisontellt tudelade målningen av mannen som i ena delen sover med slutna ögon och i den andra vilar med ögonen öppnade. Förutom ögonen är bilderna lika.
– Jag är inte alltid övertygad om att man till 100 procent vet vad man gör som konstnär.
Ibland kan man känna sig som att man är i två situationer samtidigt. Drömmer jag eller är jag vaken, kommenterar Peter Ojstersek.
Han har målat på furuskivor och försöker att jobba ihop med den underliggande ytan, målar i tunna skikt. Han skrapar inte bort strukturen i träet utan försöker få den att samverka i målningen.
– Varje träskiva är en individ. Jag kan inte tillämpa kunskapen från förra på nästa.



Hans badrumsbilder kommer ut mer och mer i rummet t ex med en form av ett flytande handfat i skumplast, avgjutet av ett äkta, och riktiga hyllor med diskmedelsflaskor i plast. Det blir hemtrevligt och ombonat med gardinstänger.
– Det är roligt att utvidga målandets gränser och se hur långt man kan gå. Det är en blandning av funktion och illusion.
En fågelskulptur är en bur med levande undulater som han ser som två färgklickar som rör sig.
På en vägg hänger hans små målningar med toalettmotiv, målade med färger i en annan skala och fina tuschpennor han köpt i Kina. Ramen blir en del av målningen, annars har han aldrig med ramar.
– Jag vet inte varför jag fastnat för badrum, kanske för att det är skulpturalt och släta ytor och kakelstrukturer. Jag har jobbat med figurmåleri, nu är det spännande att jobba med obefolkade rum.
Peter Ojstersek kommer från Göteborg och gick Valand 1990–95 men bor i Berlin sedan 10 år
.

JAN BERGMAN


Galleri Thomassen
16/10-3/11 2004

Copyright: Zenit, kulturtidningen i Väst

En gungstol rör sig oväntat och oregelbundet och skapar en dramaturgi i Peter Ojsterseks utställning Hallo-Hello, två antiseptiska målningar och några liggande män. På sitsen står en monitor som visar hans sex minuter långa film Hallo-Hello.

Vi ser kineser i myllret på gatan och i livsmedelshallar som vinkar glatt mot kameran.
Bilden är berättelsen och rörelsen ihop. Videon är berättelsen, rörelsen finns i stolen, säger Peter som spelade in filmen under en 16 dagars vistelse i Kina i fjol då han deltog i Space 798 i Peking, en motutställning till biennalen.
– Gungstolen är arketypen, någon sitter och berättar. Att vinka är lägsta formen av kommunikation när man inte delar ett gemensamt språk.
Han visar ett figurativt måleri med egna varierande ljuskällor i form av riktiga lysrör med olika färgtemperatur monterade rakt över bilden. Det kan vara badrumsbelysning över ett tredimensionellt motiv av ett badrum där skåpen kommer ut, dagsljusbelysning eller ett varmt ljus över en badstrandsscen.