Göteborgs Konsthall
 
Erik Pauser
 
The Two Faces of Roman Martinez
 


Att delta i krig förändrar människor, både fysiskt och psykiskt. Den slutsatsen drar Erik Pauser efter att ha intervjuat och filmat vietnamveteranen Roman Martinez i USA från och till under fem år.



Arbetet har resulterat i en 40 minuters film med hemska och våldsamma inslag som utgör en del av utställning.
– Det var något jag inte riktigt förstått, vad som händer i en människa i ett krig och går igenom hårda upplevelser, säger Erik Pauser som slås av det han kallar universaliteten i krigsupplevelserna.
Filmen, som visas på tre stora skärmar med olika bilder men samma ljud som hoppar mellan högtalarna, utgår från att soldater från andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget sitter i en cirkel och ger sina berättelser för en terapeut.
– Det är stor samstämigheten mellan veteraner från olika krig, konstaterar Erik Pauser som i en avdelning i utställningen visar en filmad intervju med psykiatrikern Jonathan Shay som författat flera böcker i ämnet och går 2 500 år tillbaka till Illiaden och Odyseen.
– Han har letat sig fram i de grekiska tragedierna och hittat paralleller till vietnamveteranerna. Dels att de har läst de grekiska tragedierna och dels att de delar mycket av upplevelserna som beskrivs där.
Det hela började med att Erik Pauser, videokonstnär med rötterna i Linköping som bott många år i Göteborg men numera är bosatt i Stockholm, träffade Roman Martinez under ett besök i USA 1999.
Han gjorde en filmad intervju men tyckte att det var något som inte stämde, att det fanns svarta hål, och återvände dagen efter för en fortsättning. Det blev många besök och intervjuer under flera år.
– Det växte fram en fragmentarisk berättelse. Roman går fortfarande i terapi som han började med på 1980-talet, och träffar tre generationer krigsveteraner.
Erik Pauser fick ett stort förtroende inte bara från Roman utan från hans hustru Miriam, dotter till en överste från Koreakriget som var motståndare till Vietnamkriget och flyttade ihop med kväkarna som var pacifister.
Det finns likheter med vad som sker i Irak i dag.



– Det finns enorma paralleller till Vietnamkriget, på många plan. Det var först långt efter Vietnamkriget som det blev erkänt att folk som deltog fick men av kriget. Men det går inte att värva soldater och säga det.
Roman Martinez lät sig värvas till det tolvåriga Vietnamkriget 1969.
I filmen berättar han om hur de amerikanska soldaterna gick fram i djungeln och ropade cho hoi (ge upp) till fienden, viet cong. När motståndarna sträckte upp armarna i luften och kapitulerade samlades de ihop i grupper och avrättades med skottsalvor.
En tragisk upplevelse kom att sätta djupa spår. Roman sökte sig försiktigt fram till öppningen av en underjordisk grav och gick ner i den. På botten låg ett lik efter en pojke, ”an angel boy”, omringad av brinnande ljus.
Roman såg sig själv i pojkens kropp, hans alter ego korgossen som dog samtidigt. Därefter var det en ny personlighet, Hopper, som tog över och deltog i blodsspillan utan samvetsbetänkligheter.
– När jag kom hem efter kriget lät jag håret växa, såg ut som en hippe och låtsades som jag inte hade varit i kriget, berättar Roman i filmen där hans sakliga berättelse ackompanjeras av brutala dokumentära filmavsnitt.
Men till slut kom händelserna i fatt honom och han sökte psykiatrisk hjälp. Ett sätt att bearbeta traumat var att försöka rita blyertsteckningar av graven med änglapojken, en bild som satt djupt inne i honom.
Krigserfarenheterna bubblade upp och utsatte äktenskapet med Miriam för prövningar. Hon berättar att han misshandlade henne ”när monstren tog över”. Hon låste ute honom från huset och barnen när han hade sina raseriutbrott.
Det är en lång resa fram till Romans slutreplik med gråten i rösten:
– The enemy were my brothers, too...


© Erik Pauser, The Two Faces of Roman Martinez, 2004, videostill
Bildinformation: Roman i Vietnam, 1969


© Erik Pauser, The Two Faces of Roman Martinez, 2004, videostill
Bildinformation: Roman Martinez, 1999

Filmen som har titeln The Two Faces of Roman Martinez visas dagligen på fasta tider i utställningen med samma namn i Konsthallen. Musik av Jean Louis Huhta.
I det bakre rummet är sju TV-monitorer grupperade i en ring, de visar filmade intervjuer med äldre krigsveteraner från de tre krigen. Ett referensbibliotek ingår också.
Två offentliga samtal hör till utställningen. Erik Pauser samtalar med Jasenko Selimovic, avgående chef för Stadsteatern i Göteborg, 2/2 och Julia Tedroff, Högskolan för fotografi och film, 19/3.

JAN BERGMAN

http://www.erikpauser.com/