GALLERIROND hösten 2005
 
Katarina Puente Nyman
 
Samhällskritiska stora bilder gör Katarina Puente Nyman som söker ett uttryck för det hon bär inom sig.
– Jag målar det synliga och det vi inte ser, säger hon.
– Det är skrämmande att det finns dolda undertoner i samhället, politiskt och känslomässigt. Jag känner mig styrd och blir bara kaotisk av det. Det är en otrevlig värld vi lever i.





– Jag vill göra människor uppmärksamma på vad det är egentligen är som styr mig i mitt handlande och vill få folk att bli mer engagerade i sina egna liv. Det finns för lite av värdegemenskap.
Bilderna blir där efter.
– Det är bra med ett kaotiskt uttryck som ställer folk inför frågan om vad det betyder. För det är inga vackra bilder, understryker hon.
I olja på duk har hon målat en svit om tre målningar med titeln Struktur I-III med avtryck av sig själv och omvärlden vi lever i.
– Jag avskyr orättvisor av alla de slag. Med den inställningen har man det jobbigt i dagens samhälle, säger hon och påminner om att det finns gott om naturkatastrofer och våldsamma konflikter som vi ställs inför.
En av målningarna handlar om konflikten mellan kristna och muslimer. Minareter och kyrkor är avtryck tecknade med streck.
– Jag tycker om det. Det finns en viss oro i strecken, nästan. Precis det som jag känner. Hon funderar länge men gör bilderna snabbt och börjar med att teckna i kol utan att skissa innan. Strecken gör hon i olja med tunn pensel.
En del av de mindre målningarna är så kallade gicléetryck, en teknik som går ut på att man trycker ut bilden från en dator direkt på en duk. Det kallas Fine art prints. Resultatet blir naturtroget men med en slät yta.
– Det sägs att det är framtidens litografi.
Små bilder har hon målat på mahogny.
– Det gäller att våga gå vidare till andra uttryck så att man inte kör fast och det blir manér. Alla tabuer är jag ointresserad av. Det gäller att tillåta sig att vara helt fri.
– Folk kan upptäcka saker som jag inte sett. Fantastiskt.
Hon talar om ett raserat samhälle som lämnar endast tomhet efter sig, en värld som håller på att ramla ihop.
– Människor har inte tid att ägna sig åt sina egna liv, alla ska bara framåt. På vägen har man raserat oerhört mycket.



Några målningar ägnar hon Einsteins teorier om kvantfysiken med strängar som ska hålla ihop hela universum.



Endast i sviten A spirits whisper finns en människa med i måleriet. En fundersam kvinna, nästan uppgiven.
– Människorna ska fundera. Det är sargade själar, egentligen.
– Mina målningar ställer frågan om människan tänker ta plats i samhället. De handlar om människans själ. Innan vi kommer till rätta med det är det lätt att bildligt talat gråta blod och känna uppgivenhet, avslutar Katarina Puente Nyman.

JAN BERGMAN


Katarina Puente Nymans hemsida:
http://www.kpnart.se/