GALLERIROND våren 2005

Galleri Sintra
7/5–1/6


Lotta Pettersson
och
Erik Meaker

2Glas


Lotta Pettersson och Erik Meaker har gått i samma klass på designskolan i Köpenhamn i fem år och haft samma ateljé.
– Vi sålde den för ett halvår sedan men är fortfarande vänner, säger Erik som numera hyr in sig nära Rosenborgs slott.
Båda arbetar med glas.





Lotta visar både bruksföremål och unika former. Hon har designat en serie med tre skålar som går att stapla i varandra och en kanna som går att använda som vas, den senare i två storlekar.
– Matpresentationen är viktig, tycker Lotta som inspirerats av den danska Margaretheskålen och vill göra skålar som är till både för att bereda maten och ha framme på bordet.
– Den är funktionell och har snipa!



Skulpturella fat är en friare form som hon utvecklat genom att omforma det varma glaset i så kallad fusing.
– Jag har gjort stänger och lagt i mönster och smält ihop.
En serie vaser har tagit utgångspunkt från näckrosorna i sjöarna kring barndomshemmet i småländska Älmhult.
Sjöarna med dess is, vatten och djup har inspirerat henne till en serie små abstrakta glasbilder som hon ramat in i fyrkanter av betong och hängt på väggen. Allt började med att hon skulle göra något dekorativt med kakelplattor i badrum men det tog en annan riktning.
– Det blir en spänning mellan den råa betongen och det sköra i glaset, tycker Lotta som ger tavlorna poetiska namn som Skogstjärn.
Hon har både blåst glas och använt fusing utifrån utskurna fyrkanter.
– Djupet kommer fram som vatten. Folk har frågat om det är riktigt vatten inkapslat i bilderna, säger hon med ett nöjt skratt.



Erik Meaker har gjort stora vaser i glas som han slipat och smörjt in med silikon för att skapa en silkeslen känsla. Han använder ett diamanthjul i en tidskrävande teknik för att få fram ett traditionellt mönster från Muranoskolan, närmare bestämt buttoto (hamrat).
– Jag har gjort det på mitt eget sätt med krumning, insvängning. Formen bestämmer mönstret på vasen, förklarar han.



Erik är en kontrasternas man. I en skål har han prövat att skära snitt i ett slags punkstil. Han inspireras av samhället vi lever i, it och jorden som är så viktig för oss.
– Jag försöker blåsa så enkelt som möjligt. Mönstret är viktigt.



På en vägg hänger runda former som innehåller flera olika mindre objekt. Det nya i hans utveckling är att han vill jobba skulpturellt och komma bort från det funktionella. Han laborerar med symboler, skönhetsvärden och det optiska spelet.

JAN BERGMAN