GALLERIROND våren 2005

Galleri Majnabbe
12/2–27/2 2005

Margareta Pensjö




Sista året på Hovedskous gjorde hon åtta grafiska tryck inspirerade av Homeros.
– Nu har det gått 17 år. Det är roligt att ta upp det igen, säger Margareta Pensjö som till bilderna plockade citat inte bara från antikens store skald utan nobelpristagare som anspelar på honom, greken Od. Elytis och Eivind Johnson.
– Jag har tagit strofer, jag tycker det är så vackert.




Hon har varit på Kreta och rest runt i de historiska trakterna och blivit ytterligare inspirerad genom att läsa om Homeros.
– Det är roligt att fortsätta en tankegång.
Stenlitografin med en stor våg som reser sig och slukar röda objekt ansluter till en bit ur Johnsons Strändernas svall. Den har fått en kuslig aktualitet, 17 år senare.
– Det är lite skrämmande. Katastroferna fortsätter. Och vi människor fortsätter slå ihjäl varandra.
Margareta Pensjö har målat en triptyk med ett episkt berättande, tre stora målningar som hänger tillsammans.
Den handlar om Homeros som seglar från en ö till nästa och blir mött av kvinnor som han blir förtjust i. En bild berättar en historia om hur de väver kläder till honom vilket får en dramatisk konsekvens när båten förliser och han tyngs ner i havet.
Här finns sirener som kommer flygande likt fåglar, den grekiska vinguden, hästen i Troja och ett porträtt av den blinde skalden.
– Det är ett stort ämne. Det är roligare att göra bilder när man har något att nysta upp och sätter igång fantasin, säger Margareta Pensjö.



Hon målar i äggoljetempera och älskar rött. I hennes målningar figurerar ofta kvinnor, sällan män, och hon tar upp relationer som kvinnor arbetar med. Motivet är ofta kvinnor med djur som fåglar och katter.
– Ett tag hade jag med ett mansansikte, män och kvinnor tillsammans, men kunde inte lösa det praktiskt. Då tog jag fram fåglarna med mansansikten.



I en målning, Hatten, har hon målat en ung förväntansfull kvinna med en moderiktig liten hatt på huvudet. Genom fönstret i målningen ser betraktaren också en nystruken klänning som hänger beredd.
– Det är ingen speciell kvinna men det är klart det är mycket mig själv, säger Margareta Pensjö.
Hatten var den första hon köpte som 17-åring i Helsingborg.
– Jag tycket det var väldigt roligt. Jag hade en dröm om att när jag blir vuxen och dam skulle jag ha en hatt med flor men det har inte blivit modernt igen. Jag får sluta drömma, nu ska det vara stickade mössor.
– Jag tänker också på när min dotter skulle ut. Minnena är invävda i varandra.
Hon vill få fantasin hos betraktaren att spinna vidare.
– Det behöver inte vara det man ser. Ibland vill folk berätta sin historia om en bild, det behöver inte vara min historia. Det kan vara väldigt givande.
En målning med en katt och en sittande svartklädd kvinna med en vit fågel i knäet kallar hon Falsk trygghet.
– Vem är tryggast av de tre? Det känns skönt men hur är det med katten där som ser ut att vara på språng? I synnerhet som kvinnan sitter och håller i en fågel.
Fågeln står för förhoppning och lite glädje.
Margareta Pensjö utbildade sig sent i livet, hon är född 1935 och lämnade Hovedskous 1988 efter fem år. Det hade både för- och nackdelar.
– Jag är glad att jag fick chansen att tänka på mig själv efter att ha varit hemma med barnen. Jag kunde åka ifrån allt.



– Jag tycker fortfarande att det är spännande att måla, men jobbigt, mycket jobbigt. Att stå där ensam, stå i sin ateljé vare sig man vill eller inte, man får tvinga sig. Ibland blir det bra, ibland inte.
– Egentligen är det ett hårt arbete men något gör att det är viktigt i mitt liv.
Hon målar i huset i Landvetter, omgivet av stor skog. Hon är också medlem i Bildverkstan i Mölndal.

JAN BERGMAN


Margareta Pensjös hemsida:
http://www.ramverk.se/kcv/margareta_pensjo