Little Shop of Horrors
Halmstad Teater 1/11-15/12
Lorensbergsteatern i Göteborg 6/3-26/4 2008


MUSIKALDEBUT I SKRÄCKFYLLD KOMEDI
 
Thomas Petersson byter genre från fars till musikal


 
Thomas Petersson firar tioårsjubileum på Halmstad Teater genom att spela sin absoluta drömroll i Little shop of horrors.

Den kultförklarade musikalen har varit komikern och ståupp-artistens favorit sedan han för många år sedan kom över skivan.
– Det var en kille i en skivaffär som tipsade mig. Jag blev jätteförtjust och lärde mig sångerna redan innan jag sett musikalen.
– Sedan blev jag jättekär i Ellen Greene som spelade Audrey när den sattes upp på Broadway. Framför allt är det mycket hjärta i den. Och det tycker vi är viktigt att det känns att det är kärlek.
Thomas förkärlek till de lite blyga och osäkra figurerna gör honom särskilt förtjust i huvudrollskaraktärerna: Den botanikintresserade Seymour och hans söta arbetskamrat Audrey som han är hemligt förälskad i.



– De är två rätt tilltufsade personer med dåligt självförtroende och som inte tycker att de är värda något. Men de kämpar på och gör det bästa de kan fast de befinner sig på samhällets botten. Det tycker jag är ädelt.
Musikalen, som utspelas i en blomsteraffär på en av New Yorks bakgator under 1960-talet, är höstens största nöjespremiär utanför storstäderna och den mest påkostade uppsättningen någonsin på Halmstads Teater.
Bara den köttätande blomman, som specialtillverkats av en av världens största tillverkare av specialeffekter, kostar 1,5 miljon.
Thomas Petersson omger sig med bland andra Jessica Andersson, Sven Melander och Mikael Tornving.



Att det skulle bli musikal var inte meningen från början. Tanken var att han skulle sätta upp ännu en fars i Halmstad, för tionde gången i ordningen. Men i november förra året ändrade han sig och bestämde sig för att byta genre.
– Folk började tröttna på fars. Jag ville göra något nytt, erbjuda något fräscht.

Det är din första musikalroll. Kan du sjunga?
– Jag har inte den vackraste röst i Sverige, det ska gudarna veta, men jag har bra gehör, jag är musikalisk och hittar stämmorna lätt. Så visst kan jag sjunga, säger Thomas som egentligen har sjungit i hela sitt liv.
– I barnkör och gosskör och har varit solist och sjungit på bröllop och begravningar. Jag sjöng jättemycket när jag var mellan sju och fjorton år.

Första gången du uppträdde var i skolpjäsen Tusse Trumpen 1972. Vad spelade du då?
– Jag spelade Krulle Tott – ett troll. Men det var nog en ren teknisk fint från läraren för att få mig att koncentrera mig. Jag var inte så jätteengagerad i skolarbetet på den tiden.

Var du rolig redan som barn?
– Jag har alltid gillat att klä ut mig och var klassens clown, så det kan man väl säga.
Han växte upp i Tönnersa strax utanför Halmstad med en pappa som var lantbrukare och en mamma som var hemmafru.
– Det var en typisk bonnafamilj, det fanns till exempel alltid äppelmos i kylskåpet. Känslomässigt var det en trygg och bra uppväxt, även om vi inte alltid hade det så fett ställt med pengar. Pappa hade sin torra humor och morsan sjöng lite, annars har vi ingen direkt teaterådra i familjen.
Thomas valde fordonsteknisk linje på gymnasiet och gick sedan en lantbruksutbildning på Plönninge. I sju år jobbade han som traktormekaniker, och höll samtidigt på med amatörteater inom ABF. Hans komiska talang upptäcktes först av Peter Wahlbeck, som sedan övertalade honom att satsa på ståupp-komik. Första tv-framträdandet var i Carin Hjulström-Livhs program Fredagsexter 1989. Samma år gjorde han succé i Släng dig i brunnen, som sändes från Norra Brunn i Stockholm. Efter det har det bara rullat på med krogshower, ståupp-turnéer, farser och tv-program, bland annat Time out och Diggiloo. 1999 tilldelades han Edvardpriset och 2002 fick han en Guldmask för huvudrollen i farsen Hotelliggaren på Halmstads Teater.

Du har blivit väldigt förknippad med din halmstaddialekt. Vad har den betytt för dig?
– Det är en gåva att ha en dialekt, det ska man utnyttja. I och med att man har något kul att säga så förstärker det det roliga. Har man inget kul att säga hjälper det inte att ha en rolig dialekt.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Lagar mat, spelar dataspel, påtar i trädgården. Jag gillar att stå och vika tvätt. Det är fantastiskt avstressande. Ibland är det gott att bara göra ingenting.

I 13 år drev du eget jordbruk på gården i Röinge utanför Halmstad samtidigt som du jobbade som artist. Saknar du livet som lantbrukare?
– Visst fanns det något gott i att sitta och plöja en förmiddag och tänka att om tolv timmar går jag av scenen i Stockholm. Det var ganska häftigt, men numera hinner jag inte med det längre.
– Det finns dagar då jag tänker att jag har ju världens bästa jobb. Och vilken fantastisk kväll det blev!



Little shop of Horrors med musik av Alan Menken and text av Howard Ashman hade urpremiär på en off-Broadwayteater i New York 1982, baserad på Roger Cormans lågbudgetfilm från 1960.
Därmed firar musikalen 25-årsjubileum i år.

LINDA LUNDELL

 



Med Mikael Tornving. Teaterfoto: Bosse Håkansson



Med Sven Melander. Teaterfoto: Bosse Håkansson



071119
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst