Galleri Thomassen
10/1–28/1 2004

Andreas Ribbung



Abstrakta former med gosedjur, grisar med svarta huvuden och pandor, målar Andreas Ribbung.
– Jag försöker måla det som om det vore första gången jag såg det, med den nyfikenheten. Förutsättningslöst och fördomsfritt.
Det är ett abstrakt måleri på ett avdramatiserat sätt.
– Det spelar ingen roll om det är något så banalt som gosedjur. Det är intressant att abstrahera vad som helst.

Andreas Ribbung

Han har målat snötäckta hustak i ett stadskvarter sett snett uppifrån efter ett fotografi han tagit från ett höghus. Taken, som blir lika mycket en face som fasaden, bildar ett geometriskt mönster där de svarta skorstenarna slår an ett slags notskrift.
– Det är just det platta synintrycket jag är ute efter. Det är abstrakt redan när jag tolkat det.
Två målningar är ett gytter av gula ankungar efter ett utsnitt ur ett fotografi flickvännen Tess tagit under en resa i Vietnam.
– Det blev nästan som molekyler med samma former som är upprepade. Också gosedjuren är som komplexa molekyler.
Stadslandskapen bildar ett slags organismer med rätlinjig ordning i husen och gatorna men kaos på taken.
Han känner sig fri att använda olika vattenbaserade tekniker som akryl och vinyl i samma målning.
– Jag koncentrerar mig ofta mer på färgen än på formen. Målningen ska vara utmanande visuellt, leva sitt eget liv och man ska vandra runt i den, avslutar Andreas Ribbung.