GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



FÄRGEN VISAR VÄGEN IN
I DET OKÄNDA

Anne-Marie Roughead målar själsliga landskap

 
Innan vårvärmen kommit till Göteborg och snödrivorna fortfarande ligger kvar tar hon planet ner till Andalusien och ett litet hus om 35 kvadratmeter på en odlingsterrass i en dalgång.
 

– Jag går 100 år tillbaka i tiden med dessa bönder som är utan sjoser. Att få uppleva det i dag är ett privilegium, säger Anne-Marie Roughead, konstnär som kan fylla duken med mandelträd i tidig blom.

– All ytlighet är borta, det är bara innerlighet och alla hjälper varandra.

Hon har planterat 18 olika fruktträd, däribland apelsin, citron, oliv, aprikos och persika. Och mandelträd, förstås. Det har varit mandelträdsodling tidigare i den torkade flodbädden, bara två mil från Medelhavet.

 

 

Det enkla huset byggde Anne-Marie och hennes engelske make John själva. Hon stannar två månader på våren och två på hösten.

– Det har tillfört mycket i mitt sökande som finns i konsten. Landskapet är så ursprungligt och vackert. Kargt. Det speglar tillbaka i mig, i mitt sökande efter urfadern, mina arkaiska rötter.

– Svaren finns i det som växer fram på duken.
Vi träffas i hennes lilla ateljé i Guldheden några dagar före resan till Spanien, det lilla rummet är fyllt av målningar inför vårens utställning och hon bjuder på en kopp kaffe innan hon ska till arbetspasset i frisersalongen.

För tio år sedan bestämde hon målsättningen, att hennes målningar ska kännas som hällristningar. Ett långt uppehåll efter en grym trafikolycka fick uttrycket att mogna.

– Jag kan berätta med färgerna nu, hur jag hittar det andliga landskapet. Behöver inte vara så tydlig längre. Har berättandet i mig, glädjen att berätta verbalt och när färgen tar över.

– Färgen är en vägvisare in i det okända.

 

En svit bilder har musikaliska förtecken. Under ett år pågick projektet Euriadne som skulle ge musiker med invandrarbakgrund bättre pedagogiska möjligheter att undervisa i den svenska skolan.

– Musikhögskolan fick tillgång till musik som inte klingat där. En grupp konstnärer var inbjudna för att inspireras under repetitioner och konserter.

Krokin har sin självklara plats i skapandet och hon besöker passen på Galleri Majnabbe två gånger i veckan.

 

– Jag fortsätter sen, går vidare och gestaltar en stämning. Jag söker ett inre landskap, även där, framhåller hon.

– Jag försöker inte måla av. Det är mer än själslig upplevelse av det jag ser.

 

 

Hon använder en packad oljekrita som flödar när hon målar och känner en enorm glädje i färgen, som ger henne en fysisk och nästan tredimensionell upplevelse.

– Jag vill gå fram och röra vid den.
Hon är det enda av åtta barn som ärvt sin fars anlag för att måla.

– Omedvetet känns det i varje bild att far alltid kommer att finnas hos mig. Han är en kraft som jag bär med mig, säger Anne-Marie Roughead som försöker förstå sammanhanget.

 
 

– Jag växte upp med ett fotografi av pappa men hade aldrig sett honom.

Fadern, konstnären som gått Valand, flyttade utomlands och lämnade modern ensam med tre barn. Anne-Marie växte upp i en lägenhet om ett rum med kök i Lunden och fick klara mycket själv redan vid fem år ålder.

– Vi hade utsikt över hela Göteborg. När solen gått ner hade vi ett orange vardagsrum. Där föddes glädjen för färgen. Jag satt och betraktade skiftningar i rummet.

 
JAN BERGMAN