Galleri Dunér
 
Christian Rieloff & Árni Gudmundsson
 


Genom att involvera varandra i sitt skapande, som ett slags konsulter, och göra en gemensam utställning hoppas konstnärsvännerna Christian Rieloff och Árni Gudmundsson ta ett steg i sin utveckling.


– Vår konst kompletterar varandra bra. Vi jobbar väldigt olika men det funkar ihop, varför kan jag inte sätta ord på, säger Árni.
– Vi kommer till nya resultat, tycker Christian.
– Det är så lätt att stirra sig blind på det man gör. Vi har jobbat så länge ihop att det inte finns någon prestige längre. Vi kan säga vad som helst till varandra, fortsätter Árni.
– I vissa fall är det nödvändigt att gå hårt fram. Man sitter i sin lilla bur och vill inte förstå. Utställningens titel Felfri förebild syftar på ett ideal.
– Det är en lek med det. Jag är absolut inte felfri. Det är självironi, säger Árni.



Christian har gjort tredimensionella målningar med lätt isoleringsskum och flexibel akrylmassa, som ger ett smetigt intryck av tårta.
– Det går inte att måla så tjockt, det ger en skulptural känsla, säger han.
På de fria vita ytorna har han tecknat med blyertslinjer konturen av en ung kvinna som drar ner sina trosor. Det strama hos linjen möter det lössläppta hos skummet.
– Det ska vara vackert, det är kul att måla. Det är sånt man inte får göra, att bara slänga på färg, säger Christian.
Árni intresserar sig för ljus som både kan lysa och belysa och har skapat en installation med halogenljus som brinner på låg volym på väggen och med full styrka vid ett sminkbord. Han leker med dubbelheten mellan skönheten och smärtan.
– Det är lite farligt och kan ge stötar om man tar på hållarna men jag sätter in en jordfelsbrytare…



Han visar ett stort färgfotografi från en granskog, tagen i Skottland. Då och då lyser en tom pratbubbla som upp på fotot, som visas bakom glas. Det är precis som skogen ville säga något.
– Skogen betyder olika saker för människor. En del tycker den är läskig, andra vacker eller att den har ett ekonomiskt värde. Alla har egna upplevelser, säger Árni som också hängt metalliska pratbublor målade i aluminiumfärg i en annan del av lokalen.
Han beskriver sina idéer som något slags cocktail och dans.



Av vit stearin har han gjutit handgranater med vekar i toppen som står prydligt uppradade på en trähylla.
– Ljuset står för mjukhet men samtidigt är världen större än mitt eget hem. Livet är oförutsägbart, säger Árni som laborerar med kontrasten mellan det intima med att tända ett ljus i myshörnan och den våldsamma sprängkraften i en granat.
Granaten som är förebild är ett arv efter svärfar som deltog i andra världskriget. Han förvarar den hemma och har tittar ofta på den.
– Den är skulptural.
De två killarna har tidigare varit med och drivit Konstakuten i Stockholm och gjort videoinstallationer.

JAN BERGMAN