Galerie Galax
6/11–18/11 2004

Hanna Roos

Stadsmotiv i skymning är motiv för Hanna Roos. Hon fascineras av att måla sitt Göteborg när det är mörkt och regnar och ljusen speglas i den våta asfalten och i spårvägsrälsen.
– Bilarnas lyktor lyser på ett annat sätt, säger hon.
– Göteborg är inte så himla vacker men när regnet dansar och ljusen blänker blir staden romantisk. Mörkret sminkar bort skavanker i byggnader och i marken.
Det är först när mörkret lägger sig som hon känner pulsen.
– Det som är skillnaden mellan stad och land är att det aldrig blir mörkt i en stad. Det lyser från neonskyltar och gatljus.
– När det är riktigt mörkt i stan blir det orange. Gatlamporna är orangea.
Vasaplatsen med grillkiosken och spårvagnen som svänger är ett återkommande motiv, laddat av tung höststämning utan att bli vemodigt. I ett annat stadsmotiv med biltrafik och varma skyltfönster reser sig Läppstiftet mot den mörka himlen.
Människorna syns knappt, det är staden själv är huvudperson.
Lantliga motiv med kor som betar på en äng är det andra spåret i hennes måleri. Hon arbetar efter fotografier, tar många och klipper ihop.
– Det kan vara svårt att få korna att stå som jag ville. Stadsmotiven likadant, jag sätter ihop så det blir det antal bilar jag vill ha på bilden. Alla bilar är inte lika snygga.
Ett motiv är en naken kvinna som ligger på en äng. Det utgår från en skiss av henne själv, utförd med hjälp av spegel.
– Sen placerade jag det i det gröna för att få målningen nationalromantisk. Jag skulle inte posera bland vitsipporna, det är kallt egentligen. Jag tar mig den friheten.
I en annan står hon som en gudinna i en sjö med näckrosor.
Naturmålningarna är romantiska som en hyllning till det svenska landskapet och vad det betyder för folk.
– Vi har närheten till naturen och vill vara själva med naturen. Vi har en längtan till den röda stugan.




Motiven med kor, varav en del är svartvita och har horn, kommer från Klöverön vid Marstrand, där hennes föräldrar har ett lantställe. I naturreservatet kan korna gå i stora hagar och det finns inga bilar.
– Innan jag fick henne har jag haft en fascination för kor. Det var mitt sätt att närma mig moderskapet, att titta på andra däggdjur, säger Hanna och nickar åt sin lilla dotter Viktoria som hon håller i famnen.
Hon har gått en kurs i 1600-talets skiktmåleri för att kunna göra bilderna så mättade och stämningsfyllda. Hon har målat för Georges Sprungli i Annecy, Frankrike och läst konstvetenskap vid universitetet.
– Jag målar aldrig på en vit duk utan bygger upp bilderna från chokladbrunt. Jag grundar med olja, kalk och terpentin och olika pigment.
Pigmenten ligger på olika avstånd från duken. Det gör att ljuset träffar pigmenten på olika höjd. Hon målar med olja i en blandning av vått i vått och skiktmåleri.
– Det är djupet jag vill åt. När det är vitt ät det vitt. Det är därför det lyser om billyktorna.
Måleriet är inget hon kan leva på. Hon arbetar till och från som lärare på högstadiet (kemi, fysik, matte) efter att ha utbildat sig till kemitekniker på Chalmers.
– Det har jag aldrig jobbat som men där träffade jag min make som har god lön och då fick jag chansen att göra det jag ville, måla.
Hon har sin ateljé i en f d vind på Lorensbergsgatan.

JAN BERGMAN