GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



VILL GE FANTASIN EN RÖST

 

 
Kvinnor kan ha lika grova erotiska fantasier som män.
Den slutsatsen drar dramatikern Petra Revenue som samlade 40 kvinnor till samtal om vad som lockar dem sexuellt. Nästa steg blev att skriva komedin Åkes Sexorama, befolkad av Sadistiska Carola, smeksamma Miss Kittykatt och Tjuren från Knäm.

– Vi vill ge fantasin en röst, säger hon.
Petras svarta humor spelas på en scen till. Den vardagliga äktenskapskrisen i radhusidyllen skildrad ur ett språkligt perspektiv från konflikten i Mellanöstern är hennes andra komedi, När kriget kom till Partille.
 
Två nyskrivna komedier, en erotisk och en absurd, med urpremiärer på Trixter och Stadsteatern samma kväll. Zenit besöker den kreativa pjäsförfattaren i lägenheten i Majorna för att ta pulsen på vitaminkicken i det göteborgska teaterlivet.
Hon tar emot med ett leende medan den kastrerade hankatten Greger stryker kring fötterna, bjuder in till det ljusa stora köket och ursäktar sig med att hon måste sända ett mail på datorn från ett annat rum.
 
Petra Revenue– Skådebanan skickar ut konstnärer på arbetsplatser, i ett projekt kallat airis, (artists in residence in Sweden). Jag ska vara på Städservice, förklarar Petra när hon kommer tillbaka och slår sig ner på kökssoffan av trä.
Rollen som kreativ expert verkar som klippt och skuren. Petra har öst ur sig pjäser och organiserat teater allt sedan hon grundade Trixter för tio år sedan med Lars Andersson, regissör och sambo.
Men hon slutade där för två år sen när hon skulle göra serien Stora Teatern för SVT. Och är numera frilansare.
– Jag var jättetrött på att driva en fri grupp. Det finns unga tjejer på Trixter, det var deras tur, säger Petra medan Greger hoppar upp på köksbordet och vill bli ompysslad.
– Jag har inte varit där på två år. Men jag slutade inte umgås med Bea, som varit min assistent i tio år på Trixter. Vi promenerade i Slottsskogen och kom på att det vore kul att göra något om sexualitet som inte är så pedagogiskt.
– Vi ville göra något som försvarar de erotiska fantasierna. Vi hade små fester, drack vin och bjöd in tjejer i olika åldrar och berättade om de erotiska fantasierna för varandra.
Det mesta spelades in, dokumenterades i skrift eller genom att en skådespelare läste in en berättelse. De kallade in regissören Lasse Andersson som insåg att bitarna inte gick att spela upp som teater.
Han föreslog i stället att Petra och Bea skulle skriva en historia om det här, om människor som försöker gestalta erotiska fantasier men misslyckas. Sagt och gjort, de skrev manus tillsammans.
– Vi skapade Åkes Sexorama, en kåtshow som utspelas i en tältmiljö som på Kiviks marknad. Åke har socialdemokratiska visioner och vill driva varietén demokratiskt. Här finns ingen sexism och folk hjälper varandra, säger Petra.
– Det är en folkhemsversion av den europeiska varietétraditionen. Men det går inget vidare, det blir poängen med hela kvällen.
Uppsättningen görs på Teater Trixters lilla scen i ett hamnmagasin i närheten av Stenaterminalen. I foajén möts publiken av autentiska fantasier, inspelade på band. Michael Lloyd har gjort ett halvtimmes collage av röster som krockar med påhittade berättelser.

Petra RevenueHur viktig är den erotiska fantasin för oss, rent allmänt?
– Jag tror den är hela erotiken. Det får inte bli så att vi har ett nyttoperspektiv på våra liv så vi dödar fantasin. Den är lika stor som den verkliga världen, tror jag, säger Petra Revenue.
– Vi har en tendens att tolka den för bokstavligt. Man behöver inte pröva allt och göra allt man fantiserar om. När folk tror att det är ett sjukdomstillstånd man måste bota har de fel syn på vad den poetiska sfären i samhället är för något.

Den poetiska sfären, ligger erotiken där?
– Jag kallar den så, det är kanske fel ord. Det är inte så poetiskt, egentligen, säger Petra Revenue efter en fundering.
– Det går inte att göra något åt de erotiska fantasierna. Man säger ofta att kvinnors är mjukare än mäns, men efter att vi samlat ihop de här kvinnorna kan vi dementera det. Så är det inte alls.
– Fantasierna är lika grova som vilken killfantasi som helst. Man ska inte lägga någon moralisk värdering på det utan låta det vara. Det är ändå starkare än vad vi är.
Hon citerar den amerikanska feministen Camille Paglia:
– Det handlar om konstens roll för att lösa konflikter mellan män och kvinnor i ett samhälle som blir mer androgynt. Det måste finnas en fri space någonstans. I konsten kan man visa sig utan att bli nedvärderad.

Varför vill du skildra det här som komedi?
– Det blev en komedi. Förspelet är historia, säger Petra Revenue och tillägger att hon inte riktigt vet.
– Jag har alltid skrivit om människors rädsla för att tillvaron ska rasa, de försöker hålla ihop det utan att lyckas. Det blir komiskt och man känner igen sig. Jag har jättelänge försökt göra allvarliga pjäser, nu har jag kommit på att jag kan ha allvaret med även om jag skriver en komedi.
Pjäsen innehåller kritik mot kommersialiseringen av erotik även om artisterna inte är ute efter att tjäna pengar.
– Åke har en vision av att det går att ha socialdemokratiska värderingar i att göra en kåtshow där man gestaltar erotiska fantasier. Alla får göra sina fantasier, de har varje vecka och en styrelse, påpekar Petra.
Varietédirektören Åke, spelad av Christer Arvidsson, tycker att det är viktigt för den svenske medborgaren att se på nakna människor i naturlig storlek. Han försöker få publiken att tända och släppa loss.
– Åke är väldigt inspirerad av Slas (Stig Claesson) och har läst dennes "Henriette ska du också glömma?". I den finns Petterssons Sexorama, berättar Petra Revenue och tillägger att det egentligen är regissören Lasse Andersson som är Slas-fantast.
– Slas menar att det är bättre för folkhälsan att gå på en sån show en söndag än att lyssna på en präst som hävdar att trohet är trovärdigt. Bättre för psyket, friskare och sundare.
Varieténs artister är Lennart, tjuren från Knäm (Ingvar Örner) som tycker om att fotograferas i helfigur, Sadistiska Carola (Tina Lenne) och smeksamma Miss Kittykatt (Karin Blixt).
Föreställningen utspelas dels på en gräsmatta med en husvagn modell 1950-tal, där vareitéfolket bor, och dels i showform där artisterna ger sina intima varieténummer på en kryssformad scen inkilad i publiken.

Petra Revenue


Hur djärva vågar ni bli?
– Vi är intresserade av att framkalla bilder, inte av att visa folk nakna. Nu är de nästan det någonstans… Lasse (regissören, alltså) jobbar med tablåer som väcker något, som väcker det erotiska, säger Petra.
– Det är inget syfte i sig att det ska vara naket och porrigt. Men vi är intresserade av att ta fasta på essenserna i några av fantasierna. Artisterna lyckas bara göra hälften av sina nummer. Publiken förstår vad som skulle kunna hända om allt inte gått åt helvete.

Kan alla i publiken se föreställningen utan att skämmas?
– Ja, visst. Det är ju väldigt dråpligt. Gänget kämpar på men det blir bara taffligt och fel.
Många människor skäms för sina fantasier?
– Då ska de komma och se den här föreställningen och få se att vi alla har mörka sidor. För att vi inte ska ta dem bokstavligt måste de leva någonstans, i konsten.

Hur ser du på pornografins roll?
– Det tror jag vi alla har olika syn på. Det bråkade vi mycket om i arbetet. Åke hatar pornografi och tycker att det han sysslar med är något helt annat. Men en av hans damer tycker inte det.
– I teatergruppen finns också olika åsikter. Privat tycker jag att det finns bra och dålig pornografi.
 
 
Till den andra komedin är När kriget kom till Partille fick Petra Revenue idén för några år sen. Som 19- och 20-åring, när hon bodde i USA, var hon ute och reste till Mellanöstern och Israel med en amerikansk fotograf två somrar.
– Alla vet allt om den konflikten men jag kom dit jätteung och fattade inget. Bosättning var ett nytt ord för mig. Det var så mycket hat. Jag blev chockad. Det var omskakande somrar.
– Jag bestämde mig att det var intressant att ta ett ställe som Partille, ett par i kris i äktenskapet, och låta dem använda språkbruket som de har där nere.

Petra Revenue– I stället för att säga "nu låser vi in oss" blir det "nu måste vi säkra bosättningarna". Det är en pjäs om vardagsfundamentalismen. Det är lätt att sätta på TV:n och säga: Titta de bombar. Jag är frisk och normal och de bombar.
– Jag vill visa att om man blir pressad slår de mekanismerna till. Om ett gäng släpar ut mig ur den här lägenheten skulle jag försvara den med näbbar och klor.

Varför har du väntat med att skriva den?
– Det finns en anledning. Jag och Lasse (Andersson) var beredda att skiljas för två år sedan, jag var beredd att kämpa för att behålla lägenheten.
Hon tittade i dagböcker från åren hon var i Mellanöstern och tyckte det skulle vara kul att skriva en pjäs om ett vanligt svenskt par som kommer i en konfliktsituation.
Maria spelas av Mia Höglund-Melin och Nils av Claes Malmberg. Hon är gravid och tapetserar, han har kontaktat en mäklare (Thomas Nystedt) för att sälja huset och har köpt två jorden runt-biljetter.
Mariann Rudberg gör grannfrun Soraya och Peter Melin hennes pojkvän. Eivin Dahlgren Livets Ord-pastor.
– Den enskilda människan är rädd för att förlora sitt. Då kommer det fram, jag har rätt, du har fel. Den enda stora sanningen.
Kriget bryter ut i det lilla formatet. Till slut virvlar filmjölken genom luften och grannarna går till anfall. För regin svarar Judith Hollander.
Petra Revenue är född i Lysekil och uppvuxen i Lidköping. Den senare staden har hon fortfarande blandande känslor inför.
– Jag tycker den var så hemsk med väldigt många elaka människor. Jag kom dit i andra klass och hade jättesvårt att trivas då. Det är kanske inte Lidköpings fel men jag gillar inte den stan.
– Jag kallade gågatan i Lidköping för golgata. Det var vantrivsel.
Hon bodde i USA mellan 18 och 23 år och kom hem igen för att plugga, först på socialhögskolan i Örebro och sen socialantropologi i Göteborg. Där träffade hon Lasse Andersson som kom från Norrland och de flyttade ihop och fick sonen Jack.

Ni är inte skilda, då?
– Nej, vi spikade ihop det igen. Man kan nästan skilja sig, spika ihop och få det bättre!
 
Jan Bergman JAN BERGMAN
 

Mångfaldigande och utnyttjande av text och foto är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.

Copyright text och foto: Jan Bergman.
Rättigheterna till bilderna från När kriget kom till Partille innehas av Göteborgs Stadsteater

Rättigheterna till bilderna från föreställningen av Åkes Sexorama tillhör Teater Trixter.