Isabella Båsk

Färgerna flödar i Isabella Båsks halvabstrakta akrylmåleri med symboliska motiv och mystiska figurer.
– Jag är jätteintresserad av färgen och sätter den framför formen. Jag kan inte göra både, och. Det blir kollision, jag måste välja, säger hon.
– Jag tycker man får utlopp för något och är förtjust i större saker. Man får jobba med hela kroppen.


Färgen är väldigt personlig och kan betyda många saker inom kultur och kyrka. När hon ställde ut i Härnösands konsthall skrev recensenterna att det fanns en andlig dimension i hennes konst.
En stor målning handlar om en kosmisk process. Betraktaren anar båten och resan genom tiden, kan skönja master och ett kors ur den ortodoxa traditionen. Isabellas mormor var ryska, morfar finlandssvensk.
– De tillhörde den ryskortodoxa kyrkan. Ibland är jag inte medveten om varför jag gör det. Ibland är det handen som styr, omedvetet.
Hon har ett abstrakt sätt att jobba men betraktaren kan ana de figurativa.



Galleri KC
12-17/10 2004



– Jag jobbar väldigt länge med saker, det är många lager av färg. Den där höll jag på med i två år, det är inga hastverk, säger hon och pekar på Öppning II.
Pojke och klot kallar hon ett motiv där hon lagt in många funderingar om planeten vi bor på.
– Jag har tänkt på klotet som krymper allt mer och den snabba framfarten i samhället. Därför är pojken spöklik. Jag tycker det är skrämmande med den snabba framfarten. Det är så mycket stress.
En stiliserad vakthund finns i målningen Stigfinnare II där hon tänkt på en grav.




– Människor har en skyddsängel med sig, det kan vara en vakthund. Förr i tiden offrades hunden för de döda så de fick stigfinnarna med sig i nästa liv. Hundar har ansetts som synska, säger hon.
I en målning tar färgfantasierna över helt i ett upplöst kaos men öppnar sig innerst i en teaterscen eller ett hemligt rum.
– Det ska inte vara färdigserverat. Jag har tänkt på en grotta, säger Isabella som gjorde en semesterresa i somras till Tunisien och såg berber som levde i bergen.
Nattstol är ett motiv som bottnar i tiden när hennes son var liten och hon låg och lyssnade på Spöktimmen i P1.
– Jag är intresserad av spökhistorier och deckare. Man kan sätta sig på en stol och fundera. Jag har tänkt på en stol på en gammal vind i min barndom. Det finns alltid ljus i mörkret men det är lätt att vara rädd för saker.
Män med huvudbonader finns i en mystisk målning.



– Hattar har alltid fascinerat mig. Det är något stiligt. Förr var det viktigt att ha hatt, keps var inte lika hög rang.
Hon föddes i Umeå, växte upp i Sundsvall och bor i Göteborg sedan 1970-talet. Hon gick ut Dômen 1994 och har ateljé i Västra Nordstan, bara ett kvarter från lägenheten. Mycket i hennes liv kretsar kring måleriet.
– Även om jag inte står med penseln i handen är det en process som pågår.

JAN BERGMAN


Se fler målningar av Isabella Båsk > > > http://www.ramverk.se/kcv/isabella_bask

Copyright Zenit, kulturtidningen i Väst