GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



GLITTER OCH GLAMOUR
 
Christer Sjögren vill få publiken att sväva
 
 

Som tioåring spelade han Spara sista dansen till mig på orgeln vid skolavslutningen i Sättraskolan i Hagfors försommaren 1960. Sen dess har det handlat om musik för Christer Sjögren.

Det har gått som en dans, skulle man kunna säga. Och nu står han som en mogen man vid kröningen av karriären. En egen krogshow. Men trots glitter och glamour har han aldrig varit i Las Vegas. Och inte är han någon spelare, heller...

 
Vi möter Christer Sjögren inför ett repetitionspass av Show me Vegas på Rondo i Göteborg. Mannen som sålt 11 miljoner plattor är totalt befriad från divalater och precis så bussig och grabbig som han verkar i media.
Först det viktigaste, showen.

– Jag har gjort väldigt mycket i mitt långa liv men aldrig en krogshow. Men tanken kom upp när Vikingarna satte punkt. Jag har sjungit Elvislåtar hela livet och ville göra en skiva med bara Elvis. Den gick väldigt bra.

– Nu tänkte jag göra det fullt ut. Show me Vegas med full orkester, blås och stråkar, kör och dansare. Ska vi köra en hel höst måste det vara lite påkostat, speciellt när det är Vegas!

Att satsa på en egen krogshow är djärvt, ingen kan leva enbart på gamla meriter. Christer har en ödmjuk inställning.

– Jag har aldrig tagit något för givet i mitt liv, varken med Vikingarna eller som soloartist. Varje grej är en ny grej, man vet aldrig i den här branschen. Även en etablerad artist måste känna efter läget och ha tajming.

Showen som är på 110 minuter innehåller många av Elvis låtar, dessutom lite Sinatra och Dean Martin. Kollegan Caroline Wennergren medverkar också.
 
 
Det blir en glittrig tillställning?
– Ja, precis. Nu ska vi göra en Vegasshow, det kom upp i hjärnan. Med det glittriga, ljus och neonskyltar, vackra människor och vackra kläder. Det är därför vi har vackra tjejer som dansar. Glittrigt och glamouröst.

Han tycker att den här sidan har sin naturliga plats på scenen.

– I showens värld kan man gärna sväva i väg. I underhållning ska folk få åka i väg och höra bra musik. Privat är jag väldigt mycket realist och inte så ytlig. Men när det gäller underhållning tycker jag att man kan fladdra iväg och leka lite.

Vilken är den bästa Elvislåten?

– Det är så jävla svårt att säga. Det vore enklare om du frågade efter de tio bästa. Det varierar från dag till dag. En som jag sjungit många gånger och ger mig en väldig thrill är Glory, Glory, Haleluja, säger Christer Sjögren och skiner upp.

– Den heter egentligen An American Trilogy. En riktig höjdarlåt.

Christer Sjögren växte upp i ett arbetarhem, far var vaktmästare och mor hade olika jobb. Inget musikaliskt hem direkt men farmor Valborg­ var med i revyer och farfar Olle spelade dragspel.

– De hade ett öppet hem med instrument, minns Christer som tror att knattens möte med orgeln i huset skulle få en viss betydelse.

Hans liv skulle nämligen handla mycket om orglar i början. Den första var en Hohner Symphonic 34 för 3 500 kronor. Han jobbade som springpojke i en färghandel två timmar om dagen efter skolan för att klara avbetalningarna, hundra kronor i månaden i tre år.

När hagforsbandet Jupiters fick mer spelningar bytte han upp sig till en Hammondorgel. Som 18-åring kom han med i Pelles från Mariestad, som haft en hit på svensktoppen. Sen dess har han varit professionell musiker.

Sången tog över men han behärskar flera instrument som piano, bas, trummor och gitarr. När han får vara hemma sätter han sig vid sin vita yamahaflygel i villan på Hammarön i Vänern, mest för att ta ut tonarter till låtar.

Men visst kommer favoritstycken fram.

– Ja, jag tycker om att spela Sommarsång med Petersson-Berger. Den lärde jag mig när jag var yngre, den sitter kvar. Men jag är ingen jätteduktig pianist.
 

Vem har betytt mest för dig som sångare?
– Gunnar Wiklund och Elvis Presley. Allra först var det Gunnar Wiklund, han hade samma mörka röst som jag. När jag sjöng hans Jag älskar dig.(efter I Love You, Because) 1964 så såg jag att det tog på publiken, jag tog vara på min mörka röst.
– Men Gunnar Wiklund var inte en så stor idol. Bland grupper var det Beatles jag influerades av. Jag köpte alla deras skivor, det gjorde jag inte av Elvis. Men som sångare och artist har jag lyssnat mycket på Elvis. Och lite på Sinatra och Dean Martin, som var en jätteduktig sångare.

Har du varit i Las Vegas?
– Faktiskt inte, säger Christer Sjögren och höjer leende ett finger.
– Man måste vara ärlig. Men jag har varit i staterna och sett på film och har känslan.
Han berättar att han sett TV-shower från nöjesmetropolen och bland annat filmen Casino med Al Pacino.

Är inte det en brist i det här sammanhanget?
– Jag har sett så mycket ändå. Hoppas inte det.

Las Vegas domineras av kasinon. Vad har du för inställning till spel?
– Ja, vad ska jag svara på det? Jag är ingen spelare själv. Klart det måste få finnas. För mig är det både gott och ont. Det är synd om spelmissbrukare. Det är tydligen en hel del människor som är det.
Christer Sjögren bedyrar att han aldrig lämnat in en tipsrad eller köpt en lott.
– Jag jobbar så mycket. Men min fru Birgitta spelar på tips och lämnar in lördagsgodis­påsar.
När han vill koppla av från det hektiska artistlivet går har ner i garaget och vårdar sina veteranbilar. Bland klenoderna ståtar en Mercedes 280 SE cab i bronsmetallic med conjacs­läder samt en Chevrolet Bel Air sportcupé -56.
– Då känner jag att allt rinner av.
 
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan Bergman