GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Christian Simonson
 
DET URBANA LANDSKAPET
målar tillfälliga platser
 
 

Stilla och tyst vilar förstaden i Christian Simonsons avskalade målningar. Bland viadukter, motorvägar och stora huskroppar hittar han kärnformer som han kan bygga med i minimalistisk realism.

 

Många tror att en konstnär som bor på landet, Strömsbergs bruk i Norduppland, ska måla miljön han har omkring sig.

– Men jag målar det jag började med när jag bodde i Stockholm. Det urbana landskapet. I förstaden finns ett språk som jag kan använda mig av i måleriet, säger Christian Simonson.

 
 

Han bodde i Gubbängen och hade ateljé i Björkhagen. Men efter flyttningen 15 mil till det gamla vallonska järnbruket i Tierp ser han det med distans, tydligare och klarare.

– Jag gör målningen kanske inte i första hand för att förmedla något utan för att den ska ha ett uttryck. Efter utflyttningen behöver jag inte vara trogen viadukterna utan kan måla friare.

Han växte upp i förstaden, lekte på Järvafältet under 1970-talet då han såg förorter som Rinkeby, Tensta och senare Kista växa fram.

– Det var vår lekplats. Det var omvälvande att se traktorerna, snacka med byggjobbarna, se skogen omvandlas till stadsområde på några år.
Järvafältet var verkligen kaos med ormbunkar och rådjur. Det bytte skepnad och blev en förstad. Jag kan inte komma ifrån det.

Rörligheten och tillfällighetskänslan fascinerade honom.

– Sen dess har områdena reviderats och nu börjar man riva och pussla igen. Det är en tillfällig plats som är i rörelse och mina målningar speglar den här tiden, förklarar Christian Simonsson.

– Det finns en rörelse mellan djupet och det platta som börjar symbolisera något. För att få tag på när det ena står mot det andra skalar jag av motiven.

 
 

Landskapad kallar han en serie målningar.

En är efter ett foto han tog av utsikten genom ett hotellfönster mot en park med en motorväg i Moskva. Han gjorde om motivet och la in en platt bild av ett stort hus i målningen, som i övrigt har kraftig djupverkan.

– Verkligheten blev platt när jag hittade linjerna i det verkliga stadslandskapet. Lager kallar han en målning av en interiör med vita sittdynor, som först kan tolkas som snö på tak.

– När man tar bort detaljer kan en soffa se ut som ett hus. Det finns ett grundspråk som kan användas på hus, bilar och så vidare. Det finns inte så många former att variera.

 
 
Motiven är målade med rena ytor utan detaljer och i starkt solljus, som nästan löser upp det kulissartade landskapet.

– Skuggorna går att använda som fält.

Han målar i olja och försöker hitta en mekanik i penseldragen för att skapa känslan av att det ligger ett filter på.
 
JAN BERGMAN