GALLERIROND hösten 2005
 
Graham Stacy
 
Nemeshallen Kulturhuset Mölnlycke
 


Men en plasmaskärare på en verkstad skärs Graham Stacys skulpturer i corténplåt. Bilden existerar i en datafil och storleken kan bli vilken man vill, allt från 3 centimeter till tio meter. Det är bara att välja efter förslag till placering.
Han använder samma material som finns i industriskorstenar med en yta som tar upp fukt från omgivningen och rostar efter oxidering, vilket skapar en ton.
– Det är ett tufft material som blir ganska vackert med åren. Det blir ett skikt så att man slipper måla, säger konstnären som använde samma material till de stora ulvarna vid Landvetters flygplats.
– Det får sig egen färg vilket tilltalar mig.





Trädgårdsmästaren är en av hans senaste skulpturer, ”fast det vete katten om de har såna hattar”. Den luftiga gestalten är inspirerad av 1800-talets teknik att bygga trädgårdsmöbler och staket med betongavgjutningar av trädgrenar.
– Jag tänkte bygga mina figurer av grenar och är mycket inspirerad av dem. Det handlar om att bygga direkt från det man har framför sig.
Han vill passa på och lyfta upp trädgårdsmästarna ur glömskans dunkel.
– Alla trädgårdsmästare arbetar individuellt och har sina preferenser och idéer. Vi talar ofta om berömda arkitekter men trädgårdsmästarna är anonyma. Capability Brown från drottning Victorias tid är en av få som blivit kända.
Graham Stacy inledde sin yrkesbana som 15-årig lärling i en trädgård i södra England och kan sin sak från roten.
– Den som grundade Seminarieträdgården i Göteborg (Övre Husargatan) måste ha varit fantastiskt duktig. Det är en oerhört vacker trädgård. Och vem var det som anlade Slottsskogen? August Kobb ställde upp med pengarna.
– Vem låg bakom Trädgårdsföreningen? De är anonyma. Folk vill veta vem som ritat hus och målat tavlor men trädgårdsmästarna är okända.
I skulpturen av den stående trädgårdsmästaren spelar den djupa skuggan på marken, representerad av utskärningar i det fyrkantiga liggande plåtstycket, en stor roll. Betraktaren känner solljuset från en varm sommardag.



– Skuggan fascinerar mig väldigt mycket. I södra England finns en enorm kultur av kalk under gräsmattan. Man har på förhistorisk tid huggit ut jättestora hästar och människor, upp till 80 meter. En kallas The Long Man of Willmington.
– De var bortglömda tills man upptäckte dem genom flygfotografering. Skuggan bygger formen.

Han gör allt i papp först så att han kan vika formerna. Sen skär han med bandsåg i metallen eller går via dataapparaten till en plasmaskärare. Sätter ihop delarna gör han på mekaniskt vis, ”bankar ihop dem” eller löder.
– Att scanna in bilden ger en väldig frihet i linjen. Formen bygger jag med skuggan. Jag behöver inte göra massiva saker längre.
Han har datakunniga rådgivare och har blivit påmind om att folk gör digitala konstverk och börjar från ingenting. Bilden finns inte men samtidigt finns den. I den digitala världen finns ingen storlek.
– Det är lekfullt och lite skrämmande. Den fysiska världen börjar upphöra och den virtuella tar över.
Graham Stacy gick fyraårig utbildning i klassisk skulptur på Chelsea School of Arts i London, inriktad på Henry Moore-traditionen, och kom till Sverige 1964. Ett och ett halvt år gick han på Valand som hospitant.
– Det var inte så formellt på den tiden. Det är så märkvärdigt i dag med alla examinationer. Då gick man tills man lärt sig det man behövde. Att vara assistent till andra konstnärer var ett sätt att lära sig.
Graham har varit konsult för Landvetter Center men blivit resignerad av all skadegörelse. Konsten vandaliseras.
– Det har med grundinställningen att göra. Barnen gör bilder tills de slutar dagis. Sen har bilden ingen status i skolan. Den enda ljusglimten är dataprogrammen som gör att en åttaåring kan jobba med photoshop.
Han undervisar på Art & Technology i 141:an på norra Älvstranden där det finns elever från 17 länder som ska ställa ut i Trollhättan i slutet av november. Konst och vetenskap förenas.



I utställningen i Härryda ingår flera verk som visar hans utveckling, Springande hund kallar han ett collage.
Det blir allt plattare saker.
– Nästa logiska steg är att börja måla, säger han med ett skratt.



Den femåriga väderbitna ulven i rostig plåt har stått utanför Wågermanska konsthallen i Skärhamn hela sommaren. I Dragsmark i Bohuslän har han sin sommarateljé men han jobbar helst utomhus.
– Jag har alltid tyckt om att stå ute. Jag jobbar mycket med naturmotiv och växter, säger Graham men värjer sig för att det ska låta för högtidligt.
Han har gjort flera arbeten i samarbete med landskapsakitekten Håkan Lundberg, bland annat i Krokslätt och Sävedalen. Närmast på programmet står en park i Trollhättan.


JAN BERGMAN