GALLERIROND hösten 2005
 
Inger Södergren
 


Inspirerad av enbart namnet på olika blommor har keramiker Inger Södergren gjort sina stora organiska former i rökbränning.
Hon har bläddrat i registerdelen i floror och låtit fantasin flöda kring latinska och svenska namn.
– Det här är mitt blomstertema. Tidigare jobbade jag mer strama traditionella former men associationerna i namnet har givit det nya uttrycket. Många blommor vet jag inte hur de ser ut.
Inger har medvetet låtit bli att titta på bilderna för att inte styras.
– Det här är min tolkning av svärmorstunga, sansevieria trifasciata. Det här är guckusko, den visste jag i och för sig mer hur den ser ut, mer som en skoform. Här är toffelblomma och här stenfrö, pekar hon på sina former som ligger på det av tjärpapp belagda golvet.



Det här är mer skulpturala former men hennes tidigare inriktning på fat märks i form av vita avläggningsytor på toppen.
– Jag jobbar inte med glasyrer, som jag inte är bra på, och har lämnat bruksföremålen. Jag vill göra skulpturala former.
Det kan ha att göra med att hon rest i Afrika.
– Jag har minnen av kapslar som hängde i träden.
Under ett par veckor i Lagos visade hon sitt sätt att arbeta med rökbränning och fick med sig hem afrikanernas sätt att arbeta med ringling och faktiskt hela det afrikanska samhället. Att möta en främmande kultur gjorde ett starkt intryck.
– Man ser konstiga saker som hänger i träd och små stolar med många ben under. När jag kom hem gjorde jag skulpturala musikinstrument med många ben.
Vertikalt över en hel vägg hänger ett tiotal fat med grafiska ögonmönster som hon kallar klapperögontröst.

– Jag har inte en aning om var de växer. Just nu på galleri Sintra!
Rökbränning lärde hon sig för 13 år sedan under en kurs hos kollegan Jane Perryman i England.
– Jag hade läst om rökbränning och lärde grunden med sågspånsbränning. Jag har utvecklat den så att den passar mina föremål och grafiska mönster. Nu bränner jag mycket med tidningspapper, tallbitar, kvistar och barr.
Det är föremålen med den brunsvarta dekoren som är rökbrända. Inger jobbar i gasmask och låter lerföremålen omges av eld och rök i den enkla tegelstensugnen under en halv timme. I brist på syre blir det kraftig rökutveckling som färgar leran.
– Jag reglerar syretillförseln med plåtlocket.
Inger tackar sina förstående grannar på Grönedegatan att hon kan hålla till mitt i Kisa, Östergötland. För att få dekoren som hon vill reserverar hon vissa ytor med lera och sand som hon kan tvätta loss efteråt och lämnar mindre färgade ytor.
En egen avdelning bildar hennes skröjbrända former i vit porslinslera.


JAN BERGMAN