GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Med utsiktspunkten på Masthuggsberget
 
Jan Stigland målar myllrande allegorier
 
 

Jan Stigland är göteborgsmålaren med de glada färgerna som anlägger utsiktspunkten på Masthuggsberget för att göra bilder av sin stad och vart mänskligheten är på väg.

 

Likt en nutida Hieronymus Bosch, känd för sina helvetesskildringar från 1400-talet, målar han detaljrika allegorier och använder en liten plats med en träddunge framför Johanneskyrkan som sin scen.

– Jag roar mig själv med en kombination av Boschcitat och Masthugget, säger han om sina myllrande bilder.

Lika ofta använder han perspektivet ut över stan med älvmynningen och den röda bockkranen på Eriksberg i bakgrunden. I en av dem har han ersatt Masthuggskyrkan med det amerikanska rymdskeppet Discovery och ett moskébygge.

– Det finns 140 miljarder galaxer med miljarder stjärnor i varje. Det är så det svindlar. Så sitter man på den lilla jorden. Det är kul att blanda det jättekosmiska perspektivet med det lilla, säger Jan Stigland.

Efter att ha åkt ballong och tagit fina bilder målar han ibland sitt Göteborg ur fågelperspektiv. Han har gjort svarta lisebergskaniner i en djävulsk luftdans över stan. En parafras på konsthistorien.

Det är en stor portion humor i Jan Stiglands målningar. Och så var det i Boschs episka målningar där folk trots den yttersta domen kunde stå och flörta med varandra.

– Att måla fåglar och djur har vi gemensamt.
Ett träd kan i hans fantasi befolkas av en flock stora domherrar.
– De måste vara så vackra för att de ska vara attraktiva.
Fjäderdräkten har en estetisk funktion, den ska locka en partner. Det är fascinerande att evolutionen är den största abstrakte konstnären.

 
 

I flera scener från den lilla skogen framför Johanneskyrkan pågår ett spel mellan orrar i förgrunden, bland annat i "Tuppslagsmål" med kronprinsessan Victoria och hennes syster som poserar i festkläder medan medaljerade pappa kungen sitter uppflugen i ett av träden.

Samtidigt pågår våldsamma saker bland trädstammarna, där vi ser fotbollssupportrar gå loss på varandra med påkar och nävar.

– Jag undvek länge att måla människor för då blev i stället landskap och tingen personifierade och fick en laddning. Men så fort man sätter in en människa faller allt undan, blir en bakgrund eller illustration.

På målarskolan (Gerlesborgsskolan i Stockholm 1984-86) var det reduktion och ”less is more” som gällde. Lennart Rhode och Matisse var några av ledstjärnorna.
– Men ibland måste man göra tvärtom och det myllrandet är välkommet.

 
 

Bilderna blir rebusar i stil med den frodiga medeltida folklivsskildraren Pieter Brueghel. Men inte riktigt så bloddrypande som Boschs skildringar med lemlästningar och död.

– Helvetet var oerhört viktigt ämne på den tiden, det fanns ingen läkarvård och folk levde så kort tid. Kyrkorna hotade människorna med ett evigt lidande om de inte skötte sig.

Han har alltid funderat på förhållandet mellan religion och vetenskap.
– Med den allt kraftfullare vapentekniken måste vi hitta ett gemensamt sätt att se på saker om vi ska klara oss på jorden. Vi måste samarbeta och begränsa oss för att få en gemensam syn på moral och etik. Se bara vad några karikatyrer kan sätta igång.

Modernismen har ett nära förhållande till vetenskapen men religionen har hamnat allt längre bort.

– Religionens poäng är att det finns ett hopp om ett annat liv. Det ger en enorm styrka. I dag konsumerar vi ting och upplevelser. På något sätt tror vi att det är slut när det är slut. Då blir det hetsigt, säger Jan Stigland och fortsätter:
– Individualismen är bra men kan mycket väl leda till ekologisk katastrof. Hur ska vi hantera det? Det är svårt att klara med bara FN.

 
 
Manlig manöver

Men han förespråkar inte en religiös världbild eller gudsvälde (teokrati).
– Jag är bara nyfiken på hur ett samhälle blir helt utan religion. Det finns sannolikt en del fördelar med ett samhälle där människors egoism regleras av budord och ”den gyllene regeln” (Allt vad du vill att människor skall göra för dig, skall du ock…).
– Ett helt materialistiskt samhälle kan, om det vill sig illa, bli ett helrått maffiasystem.
Beskriv en arbetsdag!

– Jag läser tidningen hemma på Matssonsliden, traskar iväg till ateljén på Smedjegatan. Har många målningar på gång hela tiden. Någon håller jag på med mest och målar tills jag kör fast, ställer undan den.

– Under tiden kommer jag på alternativa lösningar. En målning föder ofta fler bilder.
Han tycker alltid det är kul att jobba som konstnär.

– Men det gäller att leva billigt och köpa begagnat, säger Jan Stigland som rattar en kombi Nissan -92 på campingturer med hustrun Annika och sönerna Kalle, 10 och Erik, 12. Turerna går till Tjörn, Polen och Norge om somrarna. På fritid tränar han pojkarna i fotboll i Masthuggets BK.
 
Rymd-Jesus
I sina nya målningar behandlar Jan Stigland ofta frågor om manligt och kvinnligt.
– Jämställdheten ställer jag upp på. Ingen människa ska exploateras men för mig räcker det med humanism. Det finns en del idéer inom feminismen som är tokiga och i mycket liknar extremvänsterns drömmar. Som till exempel att det inte finns något medfött manligt och kvinnligt.

I en målning om feminismen sitter Schyman och Rosenberg uppe i träd, likt fåglar. Och det är ett staket i mitten.

– Särfeminismen vill ju hålla könen åtskilda så länge de inte är jämlika. Bilden är
 

skämtsam. Man ska kunna skoja om det, också. Det blir ofta gravallvarligt när man hör feministprogram på radio. Man måste ha självdistans, det saknar jag där.

Jan Stigland är född och uppvuxen i Göteborg och har alltid bott nära älven, som så ofta finns med i hans bilder.

 
 
JAN BERGMAN