GALLERIROND våren 2005

Galleri Rosengången, Lerum
19/3–10/4 2005

Jan Stigland



En Lerumshyllning bjuder Jan Stigland i sin nya utställning.
– Helt skamlöst, säger han.



– Det är kul när jag kommer till ett nytt ställe att göra något med lokal anknytning.
En korvförsäljare släppte in honom i badhuset där han tog några plåtar som blev inspiration till en målning. En annan har motiv av en stillastående folktom småstadsgata med en svensk flagga på en stång i Lars Tunbjörksk atmosfär.
– Jag förknippar Lerum med sovstad. Det är sömnigt med svenska flaggan i topp. Det är svenskt här i Lerum. Det ligger några år efter. Det är inget klotter, välordnat. Ett samhälle utan förfall.
Det gula kommunhuset med den rosa lilla skulpturen framför blev ett tacksamt motiv. Där träden står som skelett i fel årstid.
Annars är det göteborgsmålningarna som dominerar, förstås. Och de är inte lika sakliga. Till Lerum har han inget förhållande, men med hemstaden är det en helt annan sak. Här växer det vilda fram. Färgerna lyser.
Jan Stigland är den borne göteborgsmålaren som vandrar till Stigberget med kritorna och pappersarken när det blivit ljust och sitter ett par timmar.
Han följer hela årscykeln från klipporna nedanför Masthuggskyrkan och målar vyn över Majorna med hustaken i olika färger, Göta Älvbron, hisingssidan med Juvelkvarnen, Stenabåtarna med rökplymen, Rivöfjorden, Nya Varvet och havet utanför.
– Det är roligt att man ser så långt. Många bilder innehåller symboliska och intressanta detaljer som jag spinner vidare på. Det blir privat verksamhet och stilla glädje. Som att skriva, föreställer jag mig. Under tiden man jobbar hittar man idéer.
– Jag tvingas förändra, det driver i väg åt något håll. Jag höjer horisonten, ökar lutningen på vattnet, målar mer röda tak…Det nya koppartaket på Karl Johans kyrka är ett nytt inslag. Jag kan leka med färgerna på olika sätt.
– Bara det här att måla en björk, det är inte lätt att få den riktigt bra. Ska jag ta med Ostindiefararen? Men ljuset är mest intressant, att se hur landskapet blir belyst, säger Jan Stigland som ställs inför en rad avgöranden.
I många av målningarna kommer en rovfågel med. Kattugglan, som han studerar i en hålig ek vid Bragebacken i Slottsskogen, flyttar till Stigberget framför en bred Majornavy med en tillknycklad upplaga av Älvsborgsbron.
– Fåglarna är som ersättning för människan, lite grand, säger Jan som blir milt surrealistisk när han låter mängder av bytesfåglar som blåmesar sitta i samma motiv som en tornfalk eller någon annan rovfågel.
– Det är komiskt att de sitter så tillsammans, i verkligheten skulle ju småfåglarna sticka i väg.



Han studerar fåglarnas liv på gården till sin lägenhet i Masthugget, där han satt upp holkar. Att Älvsborgsbron figurer i många bilder är inget han skäms för.
– Jag gillar banala motiv! Ett motiv får inte bli tabubelagt bara för att det är populärt, slår han fast.
– Men jag kan vrida på den så det blir lite skoj. Annars blir det statiskt. Betraktaren känner en atmosfär i stadsbilderna.
– Det är vädret den dan jag vill fånga, säger Jan som ofta skriver ner datumet i bilden.
Han gör förlagorna med kritor och pastellkniv och går sedan till sin ateljé på Smedjegatan och målar i tempera.


JAN BERGMAN




www.janstigland.com