GALLERIROND hösten 2005
 
Kim Stensland
 
Utställningshallen Öckerö bibliotek
 


Ur filmens suggestiva värld hämtar Kim Stensland gärna sina motiv.
– 95 procent av alla människor är intresserade av att kolla på film. Bland konstformerna ger det den starkaste känsloupplevelsen, efter musik, säger han.







Kim slutade göra abstrakta landskap för några år sedan och bestämde sig för att måla motiv som ligger honom närmast hjärtat. Han hade läst att när Andy Warhol följde rådet från en konstnär målade han en dollarsedel.
– Jag gjorde en Beatlesmålning. Sen öppnade sig alla dörrar. Det blev hyllningsmålningar till film, tackmålningar för allt vad film gett mig.
I början kopierade och förstorade han svartvita illustrationer i böcker om film.
– Numera har vi tillgång till informationsmaterial och kan använda dvd-skivor. Möjligheten att välja motiv har expanderat katastrofalt mycket. Jag blir handlingsförlamad.
Han söker i videobutiker och har fastnat för drama som genre.



– Det är mycket relationsdrama, inte så mycket äventyrsfilm eller actionfilmer.
Bröderna Coen-filmer är en favorit. Han har hakat upp sig på filmer med Steve McQueen och Montgomery Clift och klassiska filmer som Rosemary´s Baby och The Shining och Hitchcockrullar.



Motivet är ofta en man och en kvinna som talar om något komplicerat med varandra i ett skumt rum. Ett mystiskt möte efter en uppgörelse av något slag.
– Jag går mycket på magkänslan när jag tittar på en film. När det hugger till i magen och jag känner att ´den måste jag ta´.
Alla målningar bygger på ljus och skugga, svartvita filmer har företräde. Han lägger dvd-skivan i datorn, rensar och beskär (”men lägger inte till någonting”) och kan projicera bilden från en projektor mot duken.
Sen målar han i akryl, använder torrpigment och plastlack, i bland äggoljetempera. Det vilar ett dis över bilderna.
– Jag målar dem som grisaillemålningar, allt i en färg. Ovanpå det lägger jag tunna lager av lasyrer där det kan komma in färgstänk. Jag spär ut färgen med vatten eller lack för att skapa lager av genomskinliga skikt.
De flesta målningarna är delade i två delar och en del har textremsorna i bottendelen. Ibland väljer han bilden för ljussättningen och kompositionen i fílmrutan. Han vet att han är ute på farligt vatten när han klampar in i andras konstverk.
– Jag tycker att jag bara vidarebefordrar det jag sett. Jag framhäver inte min egen konst, det handlar mer om att säga ´titta, vad andra gjort´ eller ´titta, vilken bra film jag sett´.



Utställningen innehåller målningar av Edith Piaf, John Lennon och John Coltrane, skivomslag med påhittade konstellationer mellan kända artister och en serie bilder där han manipulerat sitt eget porträtt till att bli olika medlemmar i ett påhittat band.
Kim Stensland är bosatt i Huddinge och har gått bildlärarlinjen på Konstfack.


JAN BERGMAN