Lotta Söder
Glas och målningar
Olsson & Uddenberg
14-29/4

SMÅ BITAR SOM BLIR EN HELHET
 Lotta Söder gör skimrande mosaik av glas
 
Av glasskivor gör Lotta Söder sin egen mosaik.
– Jag jobbar mycket med materialet. Det är en viktig del av uttrycket för mig, säger hon.
 
Hon målar och screentrycker med glasfärger och bränner mosaiken i olika temperaturer för att få fram färgskalan.

Vad är så speciellt med mosaik?
– Temat. Att jobba med många små bitar som sätts ihop. Alla bitar är oregelbundna men slutresultatet blir något slags helhet, säger Lotta Söder som får associationer och referenser till mosaik.
Hon har varit mycket inspirerad av Antoni Gaudí, den katalanske arkitekten, och mosaiken i Ravenna i Italien, som täcker hela väggar.
– Hus är ett tema jag jobbat med i många år och kallat Det innersta rummet. Huset är egentligen en paradox, det är det yttre skalet. Men det blir ett slags bild för en plats.
Det är första gången hon låtit huset få en tredimensionell form och komma ut på golvet. Tidigare har det varit en symbol och ett bildelement.
– Det var väldigt roligt. Jag har längtat efter det länge men det har inte blivit av förrän nu. Jag har många idéer och hoppas det blir figurer.
Konstruktionerna av glasmosaik över trästomme är utplacerade likt en skimrande och hemlighetsfull sagoby på den stora jordfärgade metallplattan. Hon kallar gruppen för Ut- och invändig katedral.
Associationen kommer från författaren Göran Tunström och hans dikt Romanska bågar.
– Den handlar att se rakt in i en människa och stå i en stor katedral, där det sker något övernaturligt och kommer en ängel som talar till honom, berättar hon.
– Plötsligt kan man se att i varje människa ryms det valv efter valv, det finns en sakral plats i en människa som är lika fantastisk som en stor katedral.

Vad krävs för egenskaper för att arbeta med keramik?
– Tålamod. Det är otroligt lustfyllt. Jag leker fram husen. Jag har ingen färdig skiss utan jobbar spontant. Det är bra att det tar tid, då hinner jag vara spontan en bit i taget.
Det skimrar av färger om hennes mosaikbilder.
– I vissa rum skimrar hela rummet. Jag är förtjust i att det händer något utanför föremålet, säger Lotta Söder.
Hon återvänder till den färgstarka mosaiken från 400-500-talet i Ravenna med dess ”sanslösa mönster” från den harmoniska bysantinska arkitekturen.
– De ger en sån enorm lust. Det är det som varit utgångspunkten, en hänsynslös prakt. Figurerna kan fortfarande vara taffliga men kombinationen är fantastisk.



På väggen i utställningen hänger rader med tjocka fyrkanter av färgstarka mosaiktavlor som bildar mönster med symboler och i bland har öppningar inåt.
I screentryck på glasskivor med reliefer som står upp eller hänger på väggen ser vi harar och unga flickor bland sammansatta bildfragment och mönster.
Lotta Söder, som gick HDK 1984-88, bor i Majorna och har sin ateljé i Klippan. Hon har offentliga utsmyckningar i Sannegårdshamnen, Furulundskyrkan i Partille, Partille kyrka och Gunnareds nya kyrka samt andaktsrummet i Skogomeanstalten.

JAN BERGMAN

 
 

070416
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst