GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



STRÄVAN MOT LJUSET
 
Maria Spak målar vackert och farligt
 
 
Hennes målningar är vackra och farliga. Bakom det till synes estetiska och geometriska uttrycken för naturen ligger ett symbolspråk om mänskligheten och dess ödestimmar.

- Inget är självklart, säger Maria Spak
 
Hon arbetar långsamt med sitt skiktmåleri i akvarell. För att få fram ljusstyrkan i de dova färgerna måste pappret torka nästan ett dygn.

- Det går inte fort.

Utsikt kallar hon ett motiv med ett stort galler framför ett mörkt rum och ett fönster med en flik av himlen. Hon gjorde tio övermålningar för att få fram djupverkan i bilden och få den svartröda ytan att leva.

Symboliken blir stark.

- Det handlar om begränsningar vi har inom oss, avgrunden och strävan efter det andra, ljuset.

Det senare sammanfattar mycket av Maria Spaks filosofi.

De uttrycksfulla fyrkantiga stenformerna som kommer igen i flera bilder är en rest från projektet I stenhuggarnas spår från en tid då hon var väldigt tagen av klippor, skrevor och sprickor.

- Bergets själ.

I en bild, inspirerad av de gamla gånggrifterna, ligger stenarna på varandra och hotar att när som helst rasa ner.
 
 

Det kan vara en påminnelse om hur farligt vi lever, något som kommer fram ännu tydligare i Ridåfall, en bild av en ridå som brinner i nerkanten.

- Kanske är det en bild av mänskligheten…Det börjar närma sig komplementfärger som ligger där och dallrar. Jag kan styra färgerna åt var sitt håll för att få fram den där hettan, säger hon.

 
 
Några bilder, som Strålkastarljus, vittnar om hennes rymdperiod men fortfarande med symboler för oss människor.

Hon har ett avskalat formspråk.

- Det tar en stund att komma dit. Jag började med blommor och blader och ville att det skulle se ut som det gör, säger Maria Spak.

- Den började det gå inåt. Men ibland får det bli vackert för att det är så himla härligt att måla.

Hon har sin ateljé på en kulle i Lerum, där hon byggt till den gamla kärleksfullt upprustade villan med 50 kvadratmeter. Hon har haft många utställningar genom åren men det är första gången på hemmaplan.

- Jag har inte vågat.
 
 
Hon gick Slöjdis i fyra år och därpå ett extra år för Knut Irwe och Rudolf Flink.
- Det finaste året. Jag lärde måleriet, formen och disciplinen att jobba. Många duktiga konstnärer har problem med det.

- Man måste var aihärdig och bestämma sig för att gå ner till ateljén, även om det tar emot. Har jag inte tränat har jag inget att sätta på pappret, förklarar hon.

- Man är som en unge som börjar med en nalle och slutar med en elefant. Måleriet är en kamp hela tiden. Det går inte att bara sätta sig i 1-2 timmar.

Kontemplationen är viktig.

- Jag lyssnar mycket på musik. Debussy, Mozart och Haydn. Sitter och känner in. Det är då jag tycker att jag får färg på penseln.

Men hon stänger av när hon jobbar.

- Det är mycket rytm och musik i bilderna.

Hon tecknar gärna i blyerts och njuter av grafitens olika uttryck men här är det mest akvarellerna som visas.
 
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text och bild: Jan Bergman