Ragnar Schmid

Ansikten hos ett nytt folkslag som han håller på att uppfinna själv. Så beskriver Ragnar Schmid motiven i sina målningar.

   
– Det är karaktärer som hela tiden kommer tillbaka. Jag kallar många målningar familjealbum, säger han.
Mystiska figurer växer fram som en självbild av en folkkaraktär. Ur ett pojkhuvud står en liten figur upp. Ett huvud är belagt med munkorg. Ragnar Schmid vet inte själv vad de förflugna idéerna står för.
– Det är ett slags surrealistiskt inslag.
Han målar med vattenbaserad oljefärg på masonit.
– Den är väldigt lik vanlig olja, den kan man smeta ut men den här är lite kortare. Det är skönt ur miljösynpunkt att slippa ångorna.
Att hitta ytor i målningen är viktigt. Han låter färgytan och materialet träda fram.



– Jag tycker själv det är nära ett konkretistiskt måleri, men jag tar in figurer i det. Skalar bort rummet och interiören.
Ragnar försöker bestämma ytor i relation till varandra men kan samtidigt inte släppa den sensuella verkligheten.
– Det finns ett måleriskt element hela tiden. Det är ett spel jag håller på med mellan valör och konkret yta.
Huvudena med ofta förvridna ansikten landar likt telefonklotter snabbt som en idé på masoniten, utifrån vilken han gör variationer och arbetar vidare.
Några stora målningar, sammansatta med ansikten och färgytor, påminner honom om hur man sätter in bilder i fotoalbum.
Sopraner kallar han fem olika bilder med sjungande ansikten, inspirerade av den nederländske 1400-talskonstnären van Eyck som målade änglakören på Gentaltaret. Systrar kallar han en målning med fyra kvinnor som orealistiskt trycker sig mot varandra i ett experiment med utvecklingen av formen.
Några mer sensuella bilder är inspirerade av japanska träsnitt och leder fram till ett mer hemligt innehåll.
Ragnar Schmid har ateljé på Konstepidemin och är sedan några år rektor på KV.
– Det har fått mig att skärpa mig. Jag har mindre tid och måste bestämma mig. Det tror jag är bra, jag är klar över vad jag håller på med. Koncentration är en nödvändighet.

JAN BERGMAN


Galleri Aveny
15-31/10 2004
 
Copyright Zenit, kulturtidningen i Väst