Kina Björklund

Över en hel vägg hänger Kina Björklunds genombrutna fat som bildar en poetisk sensuell installation.
– Det är roligt med mångfalden, tycker hon och drar en parallell till bokmärken som hon tittade på som flicka. Och till bardomens församlingshem.
– Det var vykort uppsatta som vi fick peka på och så var det vinst, minns hon.
Det är ett stramt urval med tennglaserade fat i lergods i bara två färger, vitt och manganlila. Eller är det manganbrunt, hon vet inte riktigt.
Hon kallar det spetsfat.

 

– Många tycker det tangerar 1700-tal men har kommit utifrån mig själv. Jag ville göra något grovt trots att det är fint porslin. Det är ju fajans jag använt, som man tog när man inte hade råd att köpa porslin.
I början var det grövre uttryck.
– Jag blandar ihop det provensalska grova lergodset med rokokon. Nu har det blivit finare och finare.
Hon har inte jobbat med spetsbroderi innan, som man skulle kunna tro.
– Men som liten var jag alltid fascinerad av spetsklänningar man såg på loppmarknader. Jag har alltid velat gå i spets. Det är gammalt men modernt, lite tidlöst.
I sin verkstad i det gamla Gustavsbergs porslinsfabrik, Wilhelm Kåges gamla, sitter hon tålmodigt och skär ut hålrummen i leran med en nål på en pinne och har sett många försök sjunka ihop. Det är alltid en balansgång när det gäller hur mycket hon vågar ta bort.
Och prövningarna tar inte slut där.

– Leran spricker ofta i ugnen. Men det blir bättre och bättre.
Faten får en mjölkvit tunn glasyr som tillåter det mörka i keramikleran att tränga igenom. Tittar man noga ser man att formerna inte är helt symmetriska utan att faten med sina blomsterdekorationer är olika som individer.
– Om jag förfinade faten skulle de dö lite. Jag vill att det ska finnas liv, det ska finas längtan och någon tillfällighet. Det är inte jättefina objekt; har något gått sönder får det vara så, säger Kina som understryker bruksinriktningen.
– Jag jobbar traditionellt krukmakaraktigt.
Hon gör också genombrutna skålar i stram cylinderform och en fatliknande upplöst organisk form som lånat sin röda rosendekoration från bokmärken.
De inbjuder till mer än att bli betittade, som att lägga kakor i eller varför inte grönsaker som man kan skölja under kranen. En praktisk och estetisk kombination.
Kina Björklund är utbildad på Konstfack och medlem i Blås&Knåda och Konsthantverkarna. Hon belönades med Konstnärsnämndens tvååriga arbetsstipendium 2003.

JAN BERGMAN

Galleri Anna H 17/4-9/5 2004