Galleri Oijens
17/1–1/2 2004

Catharina Tagg

Catharina Tagg


Att ha sommarstuga är inte alltid så oskuldsfullt som det kan te sig.
– Alla tillrättalagda miljöer är ett försök att skapa en idyll men det är något kvävande i det, säger Catharina Tagg om sin utställning Sommarstället.
Hon syftar på att miljön inte riktigt stämmer med verkligheten.
– Sommarstugan är ett uttryck för längtan efter något ursprungligt. Att man grillar på kvällarna, har det i sig. Det blir något kväljande i längden, det blir för lite liv.
Hon har stuga vid Kalmar sund och har målat den och andra av samma typ i akryl och olja på den bruna sträva baksidan av målarduk. Oftast ligger det söta huset ensamt med den bruna väven omålad runt om, vilket ger ett lite krypande otäckt intryck.
En dubbelhet som inger besökaren frågor.
De prydliga små husen i sommarstugeområdet på udden har ofta en liten tillbyggnad och bilderna bär prägel av en skyddad men hotad tillvaro. I en bild far det förbi en båt i en sjö, i en annan är det någon som simmar i sjön, i nästa har det börjat brinna våldsamt i en stuga.
– När jag fick upp bilderna fick jag en deckarstämning. Var har mordet begåtts? Man lever med ett hot hela tiden, på något sätt, säger Catharina Tagg som minns att folk brukade kalla ett av husen i området för mördarhuset.
– Där hade begåtts ett mord. Det var ett rosa idylliskt hus men jag trodde i många år det var huset bredvid med de trasiga persiennerna.
Hon övertog sommarhuset efter föräldrarna och har låtit sin nu 18-årige son tillbringa somrarna där. Snart är det hans tur.
– Det är en viktig plats för alla barn, de trivs jättebra och har kompisar i grannhusen.
Hon har byggt jordglobar av papier maché som "hus på jorden" och ställt dem på podier på golvet med en spets högst upp som pekar uppåt.
– För mig är det ett slags raket.
Hon visar också en stor målning av utsikten över det färgskimrande havet bort mot Öland och en av ett hus sett i en nattlig sagostämning under en nattlig promenad.

JAN BERGMAN