Magnus Berg
Vattenandens rike
Målningar
Galerie Oijens
20/10-7/11


SENSUELLA MÖTEN
 Magnus Berg har ett väsen som vägvsisare
 

Magnus Berg har en grundklang i sina bilder. Ett sensuellt möte mellan strand och hav, man och kvinna, i vattenandens rike.

Vi står och tittar på en mindre gipsfigur som hänger på väggen på Galerie Oijens där Magnus Berg ställer ut. Gipsfiguren är sannolikt inte gjord under den grekiska cykladiska perioden vars ideal den efterliknar, men bär samma enkelhet i sitt uttryck. Något som senare tiders Picasso försökt fånga, och är en period i antik grekisk skulptur som även fascinerar Magnus Berg.
Han har ett långt förhållande med Grekland och den egeiska övärlden. Det inleddes för över 30 år sedan när dåvarande rektorn på Gerlesborgsskolan gav honom rådet att söka sig till Medelhavet. Sedan dess har Magnus Berg besökt ett 50-tal öar i den grekiska arkipelagen, men har även en avskild strand på Kreta som han återvänder till.


I vattenandens rike

Vattenandens rike heter utställningen. Vattenanden är för Magnus Berg ett väsen som tar hand om honom och är vägvisaren i skapandet av bilder. Han har tidigare i ord beskrivit upplevelsen i Vattenandens rike, i dikten Glömskans strand. ”Vattenanden lägger frö / åt mig och mina / penslar / flämtande luft- och ljussfärer – kanske kan landa / på ett av de skira / arken”, lyder en strof.
– Texten är primär för mig, förklarar Magnus Berg som dock pekar på en annan strof ur Glömskans strand när han ska beskriva sina bilder.
”Solen leker en svårfångad teckning på havsbotten.”
– Det är ogripbart på något sätt, säger stockholmaren som ändå försöker sätta fingret på det svårfångade.
Magnus Berg visar verk i både olja och akvarell. Olika material men samma teknik. Framför allt handlar det om hur en färg landar på duken och sedan beter sig.
– Akvarellen har en direkthet. Lagt kort ligger.
Akvarellen har sedan varit vägledande för hur han arbetar fram bilderna i olja. Det första nedslaget är avgörande. Han kan starta ett dussin bilder en morgon, skrida an till verket med ”oerhört mycket stoff i penseln” och när han kommer fram till den åttonde eller nionde i ordningen börjar han bli bekant med ämnet och får till något som han kan jobba vidare på.
– Sen går jag tillbaka och petar i de första dukarna. Sen går man väl hem och tar en omelett, berättar Magnus Berg.
Varje målning har en grundklang, säger han. Han kan tänka på hur det skulle kunna se ut. Färgen går sedan sin väg under målandets gång.


Shivas tempel

Med så få medel som möjligt skapar han täthet i kroppar och volym i rum. Resultatet är bilder där gestalterna kan vara bärare av en historia. Historierna riskerar att bli övertydliga, Magnus Berg är dock mottaglig för signaler om att det är dags att sätta punkt.
– Färgen säger ”rör mig inte”, förklarar han.
Motiven i Magnus Bergs målningar är inte bara hämtade från Medelhavets ljussfärer. Han har också fångat stämningar i ett Shiva-tempel i Indien.
– Indien är en ny kärlek.

KENNETH ERIKSSON

 

 

071023
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst