GALLERIROND hösten 2005
 
Angela Utbult
 
Galleri Olsson & Uddenberg
 


Som en ständigt pågående tankeprocess beskriver Angela Utbult sina målningar.
– Det är en hel process från början. Det ena leder till det andra, säger hon.
Det är första gången sedan 1979 hon ställer ut i sin hemstad.






Målningarna är fyllda av tecken och små bilder, djur och människor. Det är inte påverkan från hieroglyfer på en egyptisk gravkammarvägg, som man skulle kunna tro, utan allmänna symboler som utgör hennes eget alfabete.
– Det handlar om det fundamentala behovet som alla människor har att manifestera sitt liv och berätta om det till exempel i ett brev, förklarar Angela och tänker på hantverkstraditionen som är stark sen hundratals år.
– Att göra saker, det är en del av livet, att känna att man finns. Det är ett fundamentalt behov att ge livsupplevelsen en form.
Vi har stannat framför den stora målningen Inskrivet, uppnålad på fyra kvadrater akvarellpapper på väggen. Sköldpaddorna, avbildade i en del av den sammansatta bilden, utgår från skapelseberättelsen som finns i en folklig myt och står helt fri från religioner.
– Den kan symbolisera olika uppfattningar, att världen står på en sköldpadda, som vilar på en sköldpadda och så vidare i oändlighet. Folk frågar vilken den sista sköldaddan är men det finns ingen sista, berättar Angela.
– Det är ett sätt att på olika sätt konkretisera tillvaron. Betraktaren kan sjunka in i målningens lugna bildvärld med många välordnade detaljer att upptäcka. Bara en trasmatta kan ge många associationer.
– Den innehåller så mycket liv innan den blir en trasmatta, alla oändliga broderier.
Angela säger att hon målat på det här viset ”sen tidernas begynnelse” och inte har någon konkret påverkan. Symbolerna kommer ur henne själv, det är inte sällan fåglar.
– Djursymboler står för människan, möten, resor, hus och tankar. Allt man kan berätta. Det är mina egna symboler.
Det blir en berättelse, inte enhetlig utan i form av fragment.
– Samtidigt kan det vara alla människors berättelse. Det är symboler som betraktaren kan tolka in sin egen betydelse i. Det är ingen subjektiv berättelse.
Men hon aktar sig för att jämföra med belastade begrepp som arketyper.
– Det har inte med Jung att göra. Alla sådana ord är knutna till något och blir avmagnetiserade.
Längst ner ser vi en segelbåt med en galjonsfigur, en kvinna. För Angela är det en symbol för människan och hon tycker att det är hemskt att höra någon tala om människor som arbetspotential.
– Galjonsfiguren använder jag för att visa att båten är framdriven av människor, mänskliga tankar och mänsklig kraft. Segelbåten är en fantastisk uppfinning. Ett segelfartyg berättar samtidigt så konkret om sambandet mellan människan och de stora elementen, havet och vinden.
Angela är uppvuxen på Hönö med närheten till båtar. Alla hennes manliga släktingar har arbetat till sjöss. Men hon bor sedan 40 år i Göteborg, på Engelbrektsgatan vid Heden mitt i smeten.
– Men med ett förträffligt österljus som är väldigt rent. Jag använder en del av lägenheten som ateljérum och målar i stort sett varje dag.
Målningarna har en mjuk och nästan textil känsla. Hon målar i akryl och laserar gång på gång.
– Ibland är det 50 lasyrer för att få fram djupet i färgerna. Det är många tunna lasyrer på varandra, säger Angela.
Ibland målar hon hela ytan med en färg och lägger sedan på motsatsfärgen för att få djupet.
Akvarellpappret är så starkt att hon kan spola det i badkaret innan hon lägger det i pressen. Hon visar målningen gärna oramad och tycker det är skönt att slippa glaset.
I sina collage arbetar hon på ett annat sätt, lägger pappren kant i kant och bygger upp bilden med ett slags intarsiateknik. Fri att stanna kallar hon ett collage med en kvinna som fått vingar på sina händer, något som står för aktivitet och handlingskraft.
– Man kan stanna av egen vilja. Ordet frihet får folk att ofta tänka på att ge sig i väg, på flykt. Men det kan vara tvärtemot, också.
Under kvinnan finns ett par diaboliska figurer med uppåtstående öron.
– Det diaboliska behöver inte vara ont. Det kan vara en urkraft.
Det centrala motivet är omgivet av stora fält med en dykande gam, som upprepas likt ett mönster.
– Gamen är en symbol för livets fortgång. Fågeln lever av döda djur som den matar sina barn med. I stort handlar bilden om att ingenting är gott eller ont, det beror på hur man handskas med saker, avslutar Angela Utbult.
En del av utställningen fylls av hennes oljemålningar. Hon har gått Académie Raspail i Paris, Slöjdföreningen samt Valand, ut 1968. Hon ställde senast ut på Konstmuseet i Borås för ett par år sedan.

JAN BERGMAN



Angela Utbults hemsida:
http://www.utbult.nu/