GALLERIROND våren 2005

Galleri Aveny
19/3–10/4 2005

Inger Wallertz




Sann färgglädje möter betraktaren i Inger Wallertz målningar med mer eller mindre abstrakta motiv med färgytor. Det är som om färgerna själva har huvudrollen men ibland går det att tolka in kärl i köket och i någon bild figurerar hästar.



– Den målningen har jag hållit på med i två år. Jag målar långsamt, det är det här med självransakning, säger hon om Septemberminne.
– Det är bara det att jag tycker att hästformen är så vacker att arbeta med. Det kraftfulla och graciösa samtidigt. Kontrasten som finns mellan tyngden och lättheten, säger Inger som vet vad hon talar om.

– Jag rider islandshäst regelbundet.
Annars målar Inger det hon som finns i hennes omgivning.
– Men jag har det inte framför mig. Det är något jag har sett. Plötsligt känner jag igen något med färg och form när jag står där vid duken. Jag tänker: Ja, så var det, så var ljuset”.
Hon försöker skapa en rumslighet men färgen är hennes stora glädje.



– Jag undervisar och då är det färgen jag lovprisar och talar mig varm för, säger Inger Wallertz som håller kursen Människor runt ett bord, på Gerlesborgsskolan. Det handlar om att måla dynamiken när människor är samlade i ett levande sammanhang.
En annan av hennes kurser går ut på att måla ansiktet på levande modell. Men på den här utställningen finns inga ansikten eller människor över huvud taget.
– Det går i perioder. Jag drömmer om att ha en utställning med bara människor. Det kommer. Det gäller att få människor att sitta still!
Hon har själv varit elev på Gerlesborgsskolan och Hovedskous. Av sina lärare minns hon speciellt Björn Melin på den första.
– Han fick mig att se! Och förstå. Ju mer man håller på, ju mer ser man. Det försöker jag predika för mina elever.
Inger är bosatt nära Hamburgsund och målar i olja eller tempera. Ibland lägger hon in ett slags fristående ”schviss”, rörelsestreck, för att lyfta fram en färg. Det blir en spännande kontrast mellan den tunna linjen och de stora färgytorna.

JAN BERGMAN