GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Fasader som porträtt av människan
 
Martin Wickström skapar psykologiska stämningar
 
 

En silhuett, en massmedial bild, eller ett utsnitt ur en film kan vara det som väcker Martin Wickströms skaparanda. I hans konst är referenserna till andra bilder återkommande och något han vill ska vara tydligt.

– Bilder är lika mycket verklighet som den vi ser utanför fönstret här. För mig är det inspiration. Något jag hämtar näring ur, säger Martin Wickström.


 

 
 

Ett vackert uppåtvänt kvinnoansikte med slutna ögon, Sophia Loren för den som kan sitt Hollywood. Återgiven likt ett svartvitt fotografi fast målat med oljefärg i toner av blått. På duken har två vita silhuetter i masonit applicerats, en pojke och ett flygplan. Tydligt fastmonterade med skruvar gör det bilden påtagligt fysisk.

– Det tydliggör att det är en platt bild. Att jag har accepterat att det är en målning. Färg på duk, säger Martin Wickström.

För honom är silhuetterna ett sätt att förmera målningen, göra den komplex.
– När jag målar lämnar jag plats för tillägget. Varför det blev just en liten pojke? Kanske är det jag? Det kändes helt enkelt rätt att ha honom där. Skulle jag kunna förklara allt skulle jag förminska bildens betydelse. De är inbyggda för betraktaren, säger Martin Wickström.

Verkets titel ”Pan American” är hämtat från flygplansmodellen som återges i konstverket.

– Det är ett vackert ord med tidsklang. Låter lite som Sophia Loren.

 
 

Silhuetten kan vara viktig både för målningens betydelse liksom för dess formspråk. I ”Till gryningen” är det målade motivet ett utsnitt ur en husfasad. Mot den han Martin Wickström applicerat silhuetten av Eduard Manets pojke som spelar flöjt.

– Den här målningen gjorde jag först för Konstmässan, men då utan pojken. Den kändes inte riktigt färdig, det behövdes en kombination. Det blev en skön böj i pojkens kropp mot det statiska i fasaden, förklarar Martin Wickström.

Ofta är målningen långt gången innan han fotograferar av den och lägger in den i datorn för att leka med olika silhuetter. Dessa ritas fram på datorn och sparas i Martin Wickströms skissbibliotek för att ibland återbrukas. De han vill använda skärs ut på en fabrik.

Datorn används också som redskap för att testa kombinationen av olika bilder.
– Det blir en sorts collage i datorn. En kombination av gammal och ny teknik som öppnar upp för flera möjligheter, säger Martin Wickström.

Här är endast Martin Wickströms målningar representerade, men han arbetar också med skulptur och film. Materialet väljs beroende på vad han känner för att göra, eller vill säga just då. Det handlar om livskvalitet förklarar han, att variera därför att det är roligt eller för att utmana sig själv.

– Olika saker låter sig berättas med olika metoder. Lokalen jag ställer ut i ställer också skiftande krav, och jag får utgå från rummet. I de flesta fall blir det en kombination så utställningen nu är ganska ovanlig.

 
 
Förutom bilder, är musik och ljus viktiga ingredienser i Martin Wickströms konst. Han berättar att han alltid arbetar till musik och att många titlar är hämtade härifrån. Exempelvis är utställningens namn lånat av en låt med Peter le Marc.

– Men just nu lyssnar jag mycket på country, lite sorgligt och melankoliskt. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra för några år sedan, säger han och skrattar.
Arbetet med ljus kan i Martin Wickströms konst skildras genom exempelvis användningen av lampor i installationer. Men kan också fungera för att förmedla psykologiska stämningar. Något som bland annat inspirerats av Edward Hopper.
I ”Walk in Silence”, en målning med motiv av en husfasad, får ljuset just en sådan betydelse.

– Fasaden kan ses som ett porträtt av människan på ett psykologiskt plan. Stumt och reflekterande, samtidigt som den visar något annat bakom, förklarar Martin Wickström.

– Men det är också en skildring av hur ljuset agerar mot olika ytor. Genom återgivna skuggor och reflexer i husets fönster ges betraktaren en upplevelse om i vilken miljö hon befinner sig.
 
 
Själva skapelseprocessen beskriver Martin Wickström som att bestiga ett berg. Det är själva arbetet att ta sig upp och sedan klättra ner som är det spännande, inte att vara på toppen. När en utställning är klar tänker han på vad som ska göras härnäst.
– Jag fotograferar mycket. Av 500 bilder är det kanske tre där jag känner att det är dem jag ska göra. Kanske är det urvalsprocessen som är det bästa, säger Martin Wickström.

Han är född i Finnspång 1957. Bor och arbetar i Stockholm. Utbildad vid Gerlesborgsskolan, Stockholm 1977-81 samt Konsthögskolan 1982-87.
 
 
MARIA RADEMARK