J?rgen Zetterquist

JÖRGEN ZETTERQUIST

Frukter, musikinstrument, dockor och inte minst sig själv är några av de motiv Jörgen Zetterquist väljer för sina målningar.
– Jag har alltid varit realist, säger han.
Det är inte kära leksaker han hade som barn, som man skulle kunna tro.
– Det är spännande föremål som man ge ett otäckt intryck på en del betraktare. Jag är en samlarnatur och samlar marionetter och dockor. En del köpte jag åt mina barn men de brydde sig inte om dem. Då använde jag dem som motiv.

J?rgen Zetterquist

Några har fått halvt mänskliga egenskaper.
– Dagens utslätade dockor skulle jag inte kunna måla. De gamla dockorna har ett uttryck, kanske tack vare att de är slitna.
Motiv av röda friska äpplen från den egna trädgården i Rackstad, utanför Arvika i Värmland, lockar betraktaren att nästa sträcka ut handen och försöka gripa ett och smaka.
– Jag är intresserad av den plastiska formen.
Från ateljén i huset har han en förföriskt vacker utsikt över sjön Racken. Som syns genom ett fönster i en av målningarna.
– Det är nästan lite otäckt nationalromantiskt. Jättefint.

J?rgen Zetterquist

Han drar sig inte för att måla självporträtt, både små och stora, i kraftiga penseldrag och ofta i en röd ton. I målningen Skål och välkommen höjer han ett glas maltwhiskey, upphällt ur flaskan framför, skamlöst rakt mot betraktaren.
– Många uppfattar det som egotrippat men har inte med det att göra. Jag finns ju där och kan inte alltid få modell. Jag använder mig själv efter stora förebilder som Rembrand och van Gogh, som gjorde det inte för att framhäva sig själv utan för att måla något.
Ibland dyker hans ansikte upp i en liten spegel bakom frukthinken.
– Jag vill kombinera döda föremål med levande. Dessutom blir det en extra djup dimension. Flera av hans stilleben av lökar på ett bord med kraftigt veckad silverglittrande duk mot en horisont har ett lätt surrealistiskt drag.
– Ställer jag upp ateljéfönstret har jag hela himlen… Men jag gillar att de har en halvt surrealistisk form.
Stillebenen är ett mer inträngande måleri.
– Det förhöjer intrycket av det halvt surrealistiska, det kräver en exakthet i måleriet. Självporträtten har inte den mystiken, de kan jag måla friare.

J?rgen Zetterquist

I hans stora målning Familjebild är sonen Johan, sonhustrun Annika von Hausswolff och sonsonen John Dexter avbildade, poserande som vid ett besök hos en porträttfotograf.
I flera målningar finns motiv av musikinstrument, framförallt hans blåsinstrument kornetten. I en hyllar han Bex Beiderbecke, en av husgudarna. Musiken har alltid betytt en hel del.
– Det började på Valands målarskola på 1950-talet. Då var det jazz som gällde. Det var också ett sätt att överleva ekonomiskt, varje skoldans skulle ha dixieland, säger Jörgen som bildade legendariska The Original Landala Red Hot Stompers med sin bror Olle, som spelade banjo, och andra kompisar på Valand.
Han håller fortfarande igång musicerandet i Arvikabandet Jörgen Zetterquist och hans vänner.


JAN BERGMAN

Galleri Aveny
Hösten 2003