Hans Wilhelmsson

Målningar
Galleri Aveny
2-19/11




<>RYTM OCH DYNAMIK

<>Hans Wilhelmsson söker en sjungande punkt





Hans Wilhelmsson målar naturen med färgstreck på ett friskt och dynamiskt vis med mycket rörelse i motivet.
– Jag vill ha målningarna öppna så betraktarna kan komma in och gå runt i dem, säger han.


Konstnären arbetar mest i olja men gör också teckningar och akvareller på ett likartat sätt.
– Oljan är det jag lägger kraften på. Om man jämför med akvarell kan jag arbeta i större format.
Han gillar det kraftfulla och använder starka färger.
– Ja, dynamiken i naturen är viktig. Och rytmen och färgspelet. Det ska vara en sjungande punkt så att bilden verkligen säger ifrån. Jag kan hålla på jättelänge med en målning men slutklämmen brukar lösa sig jättesnabbt.
Han kan ha ofullbordade målningar stående i månader.
– Sen sätter jag in en stöt snabbt. Det är något levande jag är ute efter hela tiden.




Men han vill inte att det ska bli för glatt.
– Det ska vara något slags laddning i ljuset. Kontrasten och harmonin är viktiga för att få till en uttrycksfull stämning.
Naturen ger impulserna men han utgår ofta från teckningar, det är inte ofta han står och målar inför naturen.
– Det är ofta så att målningen tar över, den kan fortsätta och dra åt ett håll som jag inte tänkt från början.
I många finns ett motiv av en gata.
– Gatubilden är mystik för mig. Man kan röra sig framåt. Jag vill inte sluta till målningarna, det ska finnas rörelser.




Porträtt gör han gärna.
– Jag älskar att måla människor. Vi har ett inte och ett yttre liv. I bästa fall kan det yttre spegla det inre. Naturen är en spegel för ett inre liv.
Paul Cézanne betyder mycket.
– Han är som en frisk källa, säger Hans Wilhelmsson som varit på besök i Aix och besökt mästarens museum. Willem de Kooning är en annan ledstjärna.
– Det finns något där, i färgklangen och dynamiken.


Smålänningen Hans Wilhelmsson, som gick Valand 1976-81, var bosatt i Stockholm många år men flyttade till Arboga. Redan på 1960-talet inledde han sin utbildning med att gå legendaren Christer Strömholms fotoskola.
– Det var en intressant person som hade själv målat.
Han fortsatte på Gerlesborgsskolan i Stockholm där han senare blev lärare.



JAN BERGMAN