Marc Zacharoff
Daniel Andersson
Målningar
Art Venue
4-25/11 2006



PERSONLIGHETER
och POPSURREALISM







Uttryck och personligheter är ledstjärnor för Marc Zacharoff vare sig han målar porträtt eller känslomässiga upplevelser.
Tre stora naturalistiska hundporträtt med intagande blickar ägnar han en fransk bulldog, föräldrarnas vorsteer och en fårhund som han kallar fjäril.
– Hundar är inget jag brukar måla, säger konstnären som valt bilder från de två senaste åren och inte målat speciellt för utställningen.




Perfect Day representerar hans expressiva sida, bilden exploderar i sommarljusa färger där man skönjer blommor.
– När allt är perfekt, solen skiner och jag känner glädje och styrka, beskriver han känslan som han målat.
– Jag målade den utomhus när det var som varmast förra året. Och gick verkligen loss med färgerna.
Han har gått Art Collage där han läste grafisk design men ägnade sig mycket åt kroki. Grunden till konstintresset lade han redan som sjuåring när han fick hänga med sin mamma som målade i olja.
Intresset för färg och form har fört honom till ett jobb som AD, art director.
– Det är en stressig kultur inom reklam. När jag kommer hem och målar blir det som ett mediterande. Tiden försvinner. Det hjälper mig att koppla av yrket.


I det inre rummet visar han ett stort porträtt av en ung kvinna med en hårtest som faller ner i pannan, en extrem närbild som för tanken till popkonst. Bredvid hänger ett abstrakt verk i starka färger med ett glödande inre.
– Här är det enbart känsla. Jag målar för mig själv. Det är privata upplevelser som blir offentliga. Vissa dagar vill du få ur dig någonting.
Ett par målningar med titeln Jelly Fish gestaltar en skimrande värld under vattnet där brännmaneter med sina trådar kan ge stingsliga upplevelser. Här kommer till och med guldfärgen fram.





Tvåsamhet och ensamhet är några mänskliga fenomen som Daniel Andersson tacklar i sina målningar med grälla små figurer som påminner om barns leksaker. Men så lustigt är det inte.
– Det är det minst roliga måleriet, att måla abstrakt vore att göra det enkelt. Det här kommer närmare mig, säger konstnären som kände igen sig när han såg en gammal långfilm med Drutten och Jena från 1975.
– Jag blev förbluffad.
Han kallar det surrealism fast han inte gillar ordet.
– Popsurrealism…Jag har byggt ett helt landskap med de här grejorna. Här visar jag målningar men i teckningarna blir de mer kontinuerliga.




En av figurerna kallar han Ugga Bugga. Figur är kanske fel ord.
– Det är en process. Från början fanns han innanför de andra karaktärerna, sedan utom dem. Han blev fri och behöver inte vara i någon.
Kaninen Nemesis B finns både i målningar och som tredimensionell figur i senit, en ugnsbränd lera i glada färger.
– Det är den rationella rädda figuren. Rätt som det är träffar han en Ugga Bugga. Den rationelle har tagit tag i processen.




Det ser ut som resultatet av psykoterapi?
– Det är surrealism. Men utan Dalí, slår Daniel Andersson fast.
– Jag brukar sällan förstå vad det är jag målat förrän senare när jag kommit ur det och problemen är borta.
Dödskallar finns i flera av målningarna, ”det är något som dör men något som fortsätter leva”.
– Ockulta symboler är roliga men man behöver inte prenumerera på hela uppsättningen.
Att han är serietidningsläsare sen unga år är inte svårt att lista ut. I källarförrådet finns travvis med Pox och Elexir.
– Skräpmedia är kul och innehåller en massa information som är lika giltig som allt annat. Folk fnyser åt dem för att de har färggranna omslag, säger Daniel Andersson som är samlare.
– Vinylleksaker handlar jag on line, det är leksaker för vuxna. Kinderegg köpte jag länge.
Han har gått Dômen och bor i sin ateljé i Linnéstaden. Förutom måleriet ägnar han sig åt oljudsmusik och kallar sig då artist.



JAN BERGMAN