Kerstin Alborn
Målningar
KC Väst
28/10-12/11



PÅ GRÄNSEN TILL SAGA
<>


Kerstin Alborn målar i lysande färger
<>





Ett hus i kvällsmörkret med glödande tak bakom ett träd med en aura av elektriskt lysande färger. Kvinnor med bleka ansikten och i lustiga hattar poserar som modedockor. Kerstin Alborn målar sin egen fantasivärld på gränsen till saga och surrealism.
– Det finns ingen logik, säger hon.


Att konstnären målar extravaganta hattar på kvinnor betyder inte att hon brukar bära sådana själv.
– Aldrig. Det är väl det som gör det, kanske. Det har bara blivit så, det har kommit fram och jag har fortsatt.




Tulpaner är ett annat motiv som kommer tillbaka, färggranna men ofta i överdriven dimension.
– Det är också fantasier, jag försöker få dem expressiva. Det stämmer nästan ingenting. Jag leker med proportioner och bryr mig inte om det. Jag gör vad jag känner för.
Färgerna är skärande, vibrerande och nästan spöklika.
– Elektriska ibland, självlysande. Jag älskar att det ska bli spänningar i färgen, säger hon.
– Färgen är jätteviktig. Det är de som gör bilden och uttrycker det mesta.




Motiven är både spröda och kusliga med en omisskännlig sagokänsla och leder in tanken i en berättelse som vi får fantasiera ihop själva. Ibland har kvinnorna likbleka ansikten som gengångare från en svunnen tid.
Rosen på bröstet blir en surrealistisk symbol.
– Jag gillar att måla ensliga hus och vemodiga bilder.




Kerstin Alborn gick fem år på Hovedskous och lärde sig måla av veteranen Carl-Eric Hammarén.
– Han var jätteduktig, väldigt bra. Lyhörd för våra olika personligheter.
En annan sida av hennes konstnärskap är små stillsamma landskap. Hon målar i olja men visar också kolorerade teckningar och pastellkrita.



JAN BERGMAN