Johanna Aalto
Målningar
Galleri 1
21/10-12/11



INRE LANDSKAP
<>


Johanna Aalto attraheras av naturkraften
<>





Med många lager av färg bygger Johanna Aalto upp sina målningar. Ofta i transparanta färger.
– Det tar lång tid och är inte planerat utan en lång process, säger hon.

Hon beskriver det som en konversation.
– När jag börjar måla hittar jag något intressant, följer en väg och adderar något. Det är ett slags äventyr där målningen överraskar mig.
– Jag är mycket intresserad av den erfarenhet som en målning kan ge och åskådare kan få, utan att använda ord. För mig är det inte konceptuellt. Jag är intresserad av att målningen kan vara öppen. Och att allt inte är kontrollerat och att något är spontant.
Betraktarna kan ha helt skilda tolkningar.
– Det finns något öppet i varje målning.




Många bilder påminner om landskap.
– Ja, de sista åren. Naturkraften har attraherat mig. För tio år sedan arbetade jag med influenser från arkitektur och ornament men jag det finns en längtan efter natur. Och frihet i naturen, efter något som inte är konstruerat av mänskliga varelser.
Men hon har aldrig något landskap i huvudet när hon målar (akryl på pannå eller duk).
– Det är inre landskap, säger hon och tänker på hur de tyska romantikerna använde landskapsmetaforer för emotionella uttryck.
– Det är en lång väg att uttrycka något från insidan.


Motiven har något drömskt och undermedvetet över sig, något som de transparanta färgerna bidrar till.
– Verkligheten är inte så solid. Alla personer har sin egen syn på saker. Det är mycket subjektivt hur man upplever sanningar, mycket är relativt. Olika nationer har skilda syn. Vi vet inte vad det är som transformerar och ändrar.
Hon arbetar ofta i tystnad i sin ateljé i Helsingfors men sätter ibland på en Bachkantat eller något annat musikverk av de stora mästarna . Det kan också vara något icke klassiskt. Många av målningarna är i ljusa färger och fyllda av energi och livsglädje.
– De är från förra året men jag har gjort många mörka sen i vintras. Jag har behov av att ljus och ibland ljus i mörker. Även om det är en mörk målning är det fråga om ljus. Det är mörker för att göra ljuset synligt.
Hon arbetar ofta med diptyker, två stora målningar som hör ihop.
– Jag tycker om horisonter och stora rum. Att det är två målningar har med praktiska saker att göra. Jag kan arbeta med sex stora och 30 små på en gång. Jag tycker om att ändra platser och bära dem. Två målningar är inte så tunga som en stor.
Hon vill att diptykerna ska hängas tätt ihop.
– Folk ser inte att det är två dukar. Motivet fortsätter men det är lite förändrat i färgen. Det är som två syner på samma sak.



JAN BERGMAN