Janolof Bengtsson
Målningar
Kulturhuset Vingen, Torslanda
6-29/10 2006



I naturens olika rum


Janolof Bengtsson vänder ryggen mot havet

 



Under de senaste årtiondena har många konstnärer och kulturarbetare sökt sig till Bohuslän lockade av havet, bergen, ljuset och starkt växande kulturcentra som Gerlesborg och Skärhamn. Även om konsten idag inte blir direkt föreställande är det ändå styrkan i den omgivande naturen som ger kraft och näring i arbetet.
Konstnären JanOlof Bengtsson från Tossene innanför Hunnebostrand har vänt havet ryggen och arbetar istället med skogens mystiska rum.

Janolof Bengtsson tillhör sedan 1985 en stadigt växande koloni av konstnärer runt Gerlesborg, där konstskolan lockar med ett stimulerande kulturklimat, vidareutbildning och spännande gränsöverskridande möten. Han var länge ordförande i KKV (Konstnärernas Kollektivverkstad i Bohuslän), periodvis lärare vid Gerlesborgsskolan och har de senaste åren arbetat som konstkonsult åt Västra Götalandsregionen.
En specialutbildning vid Konstindustriskolan i Göteborg 1970-74 resulterade i att han blev målare istället för industridesigner. Med intryck av historia, arkeologi och storstadsliv arbetade han i början med realistiskt symboliska konstruktioner framsprungna ur den vardagliga verkligheten i Göteborg.
Flyttningen till Bohuslän innebar närhet till naturen, ett enkelt jordnära liv, dofter, väta, hetta och ett växlande årstidsljus. Han har alltid hämtat näring ur naturens kraftflöde och varje morgon året om gör han samma promenad nära hemmet och följer kända stigar genom hagar och skogsmarker.
– Jag har alltid haft en sträng arbetsdisciplin. Tidigare när det fanns småbarn i huset gällde det verkligen att ta vara på arbetstimmarna. Jag går upp tidigt för att tända i spisen, laga frukost åt familjen, skicka barn till skolan och röja upp. Efter den vanliga morgonpromenaden i skogen som betyder så mycket och ger mig näring för resten av dagen går jag till min arbetsplats i ateljén. Naturen ger märkligt nog både mental vila och uppmuntran till arbete.
Dessa ensamma möten med naturens olika rum i skiftande väder har fått en genomgripande betydelse för hans måleri och naturen som urkraft tränger sig in i hans bilder och fyller dem med svällande volymer, stark rörelse och energi. Delar av växter, blommor, grenar, blad, ris, jord, dagg och solskimmer väller fram utan att kunna hejdas i en nästan euforisk lyckokänsla.
Han avbildar inte utan vill istället förmedla känslan av naturen. Mörka ibland dova färger i akryl drivs upp till en stark intensitet med ett vibrerande ljus. Det är kraftfullt och sinnligt men på senare tid har det också börjat smyga sig in en ny sprödhet och mer uppluckrade former. Idag finns det dessutom plats för lek och irrationella element i både de stora formaten och de mindre objekten.



I samband med utställningar fyller de små bilderna eller objekten mellanrummen och har en viktig funktion för att hålla isär rörelsen och kraften i de stora formaten. De kan vara både surrealistiska och abstrakta men har kommit att bli en ytterst viktig del av flödet och helheten. En paus som andas!
Under sin barndom bodde Janolof Bengtsson ofta hos farföräldrarna på landet utanför Borås. Där fanns fortfarande ett gammaldags jordbruk med många djur, ett stort hushåll och ett traditionsbundet liv i enlighet med den eviga skördecykeln. Det var alltid händelserikt och spännande för ett barn.
– Det är först nu jag börjar förstå hur mycket denna tid på landet har betytt för mig. Tidigare när jag fortfarande bodde i stan fanns en period då jag nästan tog avstånd från lantlivets vardagslunk och värderingar men på senare år har mina minnen vuxit sig allt starkare. Det var nog i barndomens skogar som jag verkligen blev intresserad av rumsbildningar. Överallt fanns det spännande mystiska rum med dallrande solskimmer, gäckande skuggor och trädkronor, som tillsammans bildade ett litet universum.
– I dag vilar jag i denna insikt och kan mer avslappnat föra ett ständigt pågående samtal med närnaturen. Det känns som cirkeln har slutits på ett naturligt sätt, men samtidigt önskar jag att det vore möjligt att börja om från början med den samlade erfarenhet och kunskap som jag har uppnått nu.



Livet på landet dämpar hans oro i vår galna tid. Han försöker bevara anonymitet, integritet och tyst eftertänksamhet som motvikt till allt det snabba och flyktiga och trotsar tiden genom att tränga allt djupare in i måleriets problematik. Det kontinuerliga fysiska arbetet med gården och djuren stimulerar också abstrakta frågeställningar och väcker målarlusten.
Trots det harmoniska lantlivet har han alltid burits av en oro och lusten till uppbrott finns alltid som en paradox.
– Jag trivs med ensamheten och söker mig gärna till den. För en konstnär är det livsnödvändigt att ständigt vidareutvecklas. Nya miljöer betyder förändringar och livsvillkoren ställs på sin ända igen. Det är jobbigt men kan också vara oerhört kreativt! Konsten är ett ständigt pågående projekt och trots att mycket i samtidskonsten bygger på intellektuella resonemang och ett distanserat iakttagande så fortsätter jag att arbeta med känslan som bor i människans hjärta, mage och nerver.



GUN HELLERVIK




061030 Zenit, kulturtidningen i väst