AnnLis Krüger
Broderi med humor i
Textilia
14/10–21/11



Kritisk på
ett kärleksfullt sätt
<>


AnnLis Krüger spinner vidare på mänskliga relationer och roller <>





AnnLis Krüger är konstnären som prisbelönats för humorn i sina textila verk. En humor hon själv inte var medveten om från början, men som är karaktäristiskt för hennes formspråk. Med symaskinsnålen som pensel och ett stort människointresse tecknar hon vardagsmotiv av trådar.
– Jag är intresserad av hur vi är mot varandra och hur vi spelar våra roller. Även om kärnan i oss är den samma så reagerar vi medvetet eller omedvetet utifrån olika situationer, säger hon.




Människorna i AnnLis Krügers textila verk tecknas som en sorts karikatyrer. De kan ha kroppar som svävar av lycka eller planterats i krukor. Ansiktena är uttrycksfulla med neddragna mungipor eller finurliga leenden. De visar människor som levt, som AnnLis själv uttrycker det.
– De har varit med ett tag och det sätter sina spår, de har fått karaktär, säger hon.
Genom att kombinera olika människofigurer i skilda miljöer avhandlas allt från manligt, kvinnligt till makt, kärlek och drömmar.
I verket ”Kröning” står en lång rödklädd kvinna med en liten guldkrona i händerna, redo att kröna den lille mannen bredvid henne, som behöver stå på en stege för att komma i rätt höjd.
– Mannen som i ett annat verk infångats av kvinnan har visat sig värdig. Efter att klättrat upp för alla stegpinnar kan han nu krönas. Men stegen står inte stabilt, så helt säker kan han inte vara, förklarar AnnLis Krüger.
Genom att förstora kvinnan och förminska mannen har hon skapat ett maktförhållande dem emellan.
– Hon har övertaget, men han är ju ändå stor i anden eftersom han har kommit dit han är.
Som betraktare inbjuds man till att le igenkännande åt karaktärerna i AnnLis Krügers verk, men samtidigt innehåller de ibland en medvetet kritisk underton. I ”Små kvinnorna, små kvinnorna är lustiga att se” sitter en kostymklädd herre i en förnämlig soffa omgiven av tre små trånande kvinnor. En liten hint åt kvinnor som tillåter att göra sig små och bli förbrukade.
– Jag är kritisk på ett kärleksfullt sätt. Det är viktigt att man kan skratta åt sig själv och inte ta sig på så stort allvar men samtidigt vill jag bita ifrån lite grann, det ska kännas. Det kanske inte ser så farligt ut direkt men tittar man till så ska man se det, säger AnnLis Krüger.



Det är ofta en tanke eller en titel som väcker hennes intresse för att göra en ny bild. Motiv och inspiration hämtar hon från livet. Ofta, menar AnnLis Krüger så ger det ena det andra och en idé kan arbetas vidare åt olika håll. Exempelvis blev tanken att kvinnor ofta beskrivs som blommor utgångspunkt för några verk där hennes människor fått kroppar som amaryllis. I ”Märkvärdig som bara den” är en amaryllis lång och kaxig medan två ser korta och tjuriga ut.
– Det finns ju även små tjocka amaryllis som tuktas och kontrolleras så att de inte ränner iväg. Det kunde överföras på hur vi är, säger AnnLis Krüger.
– Ofta kombinerar jag två sidor som är motsägelsefulla. Samtidigt som den långa amaryllisen säger att man ska våga sticka upp och vara sig själv, så är det också bra att hålla sig på jorden.




När hon börjar arbeta med ett nytt verk är det utan skisser. Ansiktena utgör startpunkten, det är de som uttrycker mest och det är de som kräver minst tygbit så att de ska kunna gå att hantera i symaskinen.
– Jag syr så tätt att det inte går att sprätta upp om något blir fel. Det behövs kanske 10 till 15 färgnyanser i ett ansikte. Blir ett stygn fel kan ett helt ansiktsuttryck ändras och då får jag tänka om eller börja på nytt.
Bilden byggs ut efter hand. AnnLis Krüger berättar att det händer mycket på vägen, att figurerna liksom lever sina egna liv och lägger sig i. Därför blir det spontana skapandet allra bäst för hennes del. Färgerna väljer hon efter innehåll. Exempelvis blir rött användbart för att spegla passion, medan en kall blå färg kan signalera kyla eller återhållsamhet.
Att det finns humor i AnnLis Krügers bilder är tydligt, men det var inget hon egentligen tänkt från början, det var en kritiker som uppmärksammade det en gång, säger hon. Konstnärsyrket var inte heller något som var självklart. Innan AnnLis Krüger började sy sina bilder arbetade hon som dekoratör.
– Jag har tecknat sedan jag var liten. Pappa var tecknare så det var naturligt för mig. Samtidigt hade jag en dragning till garn och tyg och drömde om att bli modetecknare. När jag upptäckte att jag kunde kombinera dessa intressen var det som att öppna en dörr som jag inte visste fanns.





AnnLis Krüger har ingen konstnärlig utbildning bakom sig något hon tror kan ha stärkt henne i att våga vara sig själv och bara göra det som kommer ut.
– En del i min personlighet är väldigt ordentlig. Hade jag utbildat mig kanske jag fått spärrar om vad man kan och bör. Nu känner jag mig fri.
För tillfället ställer AnnLis Krüger ut på Textilgalleriet Textilia i Göteborg och arbetar inför nya utställningar hemma i sin ateljé i huset i Veinge. Hon har tidigare ställt ut både inom och utom Sverige samt tilldelats pris från bland annat Svenska Humorförbundet (1997) och fått Region Hallands Kulturpris (2004).
– Jag jobbar hela tiden, varje dag och kväll. Efter lämning till en utställning kan jag slappna av några dagar. Men det är en oerhörd press. Samtidigt kan jag ändå styra mitt jobb. Det är en frihet som är värd alltihop.



MARIA RADEMARK