GALLERIROND hösten 2006 Zenit, kulturtidningen i väst


Ylva Molitor-Gärdsell
Grafiska djur och mönster
La Fleuriste
5-28/10


FÅNGAD AV ZEBROR

Ylva Molitor-Gärdsell fascineras av grafiska djur



Akvarell och blandteknik har hon ställt ut tidigare men det är första gången Ylva Molitor-Gärdsell visar grafik.
– Jag har alltid varit fascinerad av grafik sen jag som barn hittade linoleumtryck med flygande hästar, säger hon.





De flygande hästarna i barndomens linoleumtryck var pegasus som mamma Kerstin tryckte juldukar av.
I hemmet fanns också en inramad etsning av namnkunnige Anders Zorn som gav sexåringen aha-känslan: ”Det är så man gör tryck”.
– En stor inspirationskälla var konstnären Hans Viksten som kallade sig min fantasilärare och målade med surrealistiska inslag. Han blev professor vid Konstfack och var den konstnär jag växte upp med.
När hon senare i livet skulle välja mellan konst- och handelshögskolan, det blev den senare, gav han rådet: ”Glöm inte måla, rita”. Och det gjorde hon inte, heller.
Det blev måleriet som kom att fylla hennes lediga tid när hon som internationell marknadsförare bodde i Australien i åtta år och lika länge i Belgien.
– När jag kom till Belgien tänkte jag: ’jag kan inte bara gå kvällskurser’, jag måste ge konsten en chans i mitt liv. Jag tog kurser direkt för amerikanska och engelska lärare, i akvarell och lite i grafik.
Konstnären Alan Mitchell kom att betyda mycket.
– Det var första gången jag tryckte själv och fick ställa ut med honom.
När hon kom till Göteborg för tre fyra år sedan började hon som bildlärare vid sidan av sitt jobb som konsult i sitt yrke, marknadsföring. Hon ville lära sig mer och skrev in sig på ABF:s konstskola där hon går tredje året.
Det är tre dagar i veckan med måleri och grafik.
– Det är spännande och nytt för mig.




Hon visar en svit tryck med motiv av tomflaskor. Motivet kom hon på efter en vernissagefest när hon gjorde en snabb skiss av flaskorna på väg till skolan där en uppgift i kartongtryck väntade.
– Det blev början på en process som ledde till glasskåp och har blivit rutor, ränder och etiketter. Det är ofta så man arbetar, man går vidare.
Att många bilder i utställningen, fyndigt visad bland tropiska växter och objekt som ett trafikljus, är motiv av zebran har sin naturliga förklaring. Hon reste till Afrika i februari.
– Det är omöjligt att besöka Serengeti utan att bli inspirerad. Håller man på med grafik är det oundvikligt att bli inspirerad av zebror.




Ett handkolorerat blad kallar hon Zebra Baby, ursprungligen ett kartongtryck. Alla hennes blad är handtryckta och ibland har hon arbetat vidare med dem i gouache och akvarell. En dramatisk bild är två zebror som slåss.
– Varje zebramönster är unikt för för zebran. De är som fingeravtryck. Jag blir filosofisk när jag tänker på grafiska djur och ränder.
Steget till zebra crossing, engelskans övergångsställe, var inte långt. Över ränderna i gatan i hennes bilder syns skuggan av en människa.
– Vi står inför vägval. Varje människas övergångsställe är annorlunda. Det är en lek med ord, bilder och symbolik.
I torrnål har hon gjort en oemotståndlig bild av en gordon setter, en stående brittisk fågelhund med långa öron.




Bland hennes akvareller bildar måsar en stor avdelning.
– Jag har bott i Australien! Där finns stora havsvågor, kallade surfs up, och måsarna står på stranden, visar hon på en bild.
– Måsarna förföljer dig var du än är på jordklotet.
Nu är det västkusten. En kaxig skräntärna har en överdel av huvudet som ser ut som en punkfrisyr.
Bland hennes landskap finns utsikten från Kebnekajse som hon besteg med maken Mats för 25 år sen, paret förlovade sig på toppen. De gjorde om bestigningen en gång till nyligen, ”den här gången med bättre (!) kondis”.
– Som person tycker jag om att vara ute i naturen, fjällvärlden, havet och kusten.



JAN BERGMAN




061008 Zenit, kulturtidningen i väst