Katarina Hård
Måleri
11-29/11
Galleri Kim Anstensen


RITER OCH ROMANTIK

Katarina Hård ser hästen som budbärare

 



Kraftfullt och i en mustig äventyrskänsla målar Katarina Hård människor och hästar i en tidlös atmosfär.
Att hon har gått konstakademien i den romantiska sagostaden Krakow har sin betydelse för måleriet.
– Det är mycket gotik i en massa hus. Jag är präglad av det.


Hon kommer från Polen men Skandinavien var aldrig på tal när hon växte upp.
– Jag har bara hamnat här. Nu är jag gift och bor i ett jättestort hus på 500 kvadratmeter, ett gammalt behandlingshem i Nordanrå nära Lund. Min man och jag har var sin ateljé.
Det finns en teatral passionerad känsla i målningarna.
– Egentligen är jag inspirerad av opera och litteratur, mycket Wagner. När Parsifal har premiär på Göteborgoperan 6 april ska jag komma hit.




Att hon har öra och öga för Wagner är inte så konstigt.
– Jag är romantiker i grunden. Sagospel, riter och tornéspel hör ihop med Krakow. Jag var hästflicka en gång.

Hur är det att måla hästar?
– Det är svårt. Jag gick som extra elev på lantbruksskolan i Polen och lärde hästanatomi och vet att jag kan måla dem. Men mina målningar ska inte vara en anatomisk avbildning. Hästarna är budbärare, kurirer.
– Jag vill få fram värme och något positivt. Runt omkring oss finns så mycket negativt. Ljus och värme bestämmer mitt val av motiv och färg.




Hon är intresserad av folks vardagliga problem men tar gärna avstånd från att måla dem.
– Det betyder inte att målningarna inte är dramatiska.
I bilden Rit 1 pågår något som ser ut som ett mandomsprov. Riddare rider med lans och det brinner en eld i natten. Mystiken möter skönheten. I bilden Jungfrun figurerar en väntande kvinna i blå klänning.
– Där har jag begränsat färgskalan och jobbar bara med tre fyra färger. Det är viktigt att uppnå balans i bilden. Det ska kännas bra, ungefär som när man belastar en lastbil.
Hon söker inspiration på olika håll.
– Jag var i våras i England, en fantastisk resa i art and craftrörelsens William Morris fotspår, Vi såg fantastisk arkitektur och trädgårdar. Det lever jag länge på.
I en av målning ser vi en eftertänksam kvinna vid ett gammaldags fönster med en vit häst bakom.
– Den är lite Vermeer.



JAN BERGMAN





061115 Zenit, kulturtidningen i väst